Bryt Israels handelsavtal

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Välviljan från EU är en grundbult i den israeliska ekonomin

17 JULI 2006. En israelisk missil brände i lördags ihjäl ett tjugotal libaneser sedan de lytt uppmaningen att lämna sina hem. Tusentals svenskar väntar fortfarande på den evakuering som dröjde alldeles för länge.

I den israeliska staden Haifa växer skräcken sedan Hizbollahs missiler dödat åtta invånare.

På Gaza fortsätter det israeliska övervåldet, nu i skuggan av Libanon.

USA är det enda land som kan påverka Israel, EU:s inflytande är litet. Så låter det ofta.

Påståendet är falskt. Visst har USA ett särskilt inflytande, men EU är Israels viktigaste handelspartner.

Flera avtal har gett landet förmåner på EU:s inre marknad. Denna välvilja är en grundbult i den israeliska ekonomin.

EU saknar inte verktyg

Avtalen är inte villkorslösa. Samarbetet ska bygga på respekt för mänskliga rättigheter. Många har krävt att dagens frihandel ska begränsas så länge som Israel begår övergrepp mot den palestinska befolkningen.

Färre har uppmärksammat att utvecklingen går i motsatt riktning. I december 2004 kom EU och Israel överens om en gemensam handlingsplan för ökat samarbete. Inom några år ska landet få liknande fördelar som Norge har i dag genom EES-avtalet, och bli en del av den inre marknaden.

”EU och Israel har gemensamma värderingar om demokrati och respekt för mänskliga rättigheter”, heter det i handlingsplanen. Utrikesministrarna fogade till en brasklapp: ambitionsnivån i samarbetet ska bygga på hur parterna lever upp till de gemensamma värderingarna.

EU:s utrikesministrar saknar inte verktyg när de i dag diskuterar krisen. Det står redan i avtalen, svart på vitt: de ekonomiska förmånerna beror på Israels agerande.

Hittills har frihandeln byggts ut, trots ockupationen och våldet.

Några har höjt rösten mot de senaste övergreppen. Grekland, Frankrike, det finska EU-ordförandeskapet. Sveriges utrikesminister Jan Eliasson har talat klarspråk och fördömt Israels agerande.

Naturligtvis noteras orden i Tel Aviv och Jerusalem, men andra signaler går i motsatt riktning. EU-kommissionens representation i Israel väljer bort det finska uttalandet och publicerar i stället mjuka ord från EU:s utrikespolitiske talesman Javier Solana. Han vägrar, på en direkt fråga, att ens kalla Israels aktion i Libanon för oproportionell.

Viktigt med en markering

Det är ett av skälen till varför en stark politisk markering i dag är så viktig. Det svaga uttalandet i går från G8-länderna kommer inte att räcka.

Jan Eliasson har kritiserat USA för att i säkerhetsrådet blockera en resolution om vapenvila. Den uppfattningen borde hela EU kunna ställa sig bakom. Samtidigt måste Israels bombningar och Hizbollahs attacker fördömas.

Ord i all ära, men om EU vill få slut på övervåldet så finns verktygen där. Avbryt frihandeln med Israel så länge som landet bryter mot de mänskliga rättigheterna.

ME