Resenärerna litar inte på SJ
Snökaos, brinnande tåg och bombhot. Det är inte lätt för SJ just nu. Och som om inte de akuta problemen räckte hamnar företaget absolut längst ner när det gäller resenärernas förtroende.
I en undersökning från Svenskt Kvalitetsindex säger sex av tio svenskar att de är missnöjda med SJ. Förtroendet, som faktiskt steg i mitten av förra årtiondet, ligger nu under bottennivåerna från 2000-talets första år.
En del av misstron mot SJ beror säkert på att företaget har blivit symbolen för en järnväg som inte fungerar. Tågen försenas för att underhållet av spåren är eftersatt, för att järnvägsbolagen är i vägen för varandra och för att kommunikationen mellan företagen brister.
Resenärerna drabbas, och ibland får sannolikt SJ skulden, antingen bolaget är ansvarigt eller inte. I svenska folkets ögon är SJ fortfarande synonymt med den svenska järnvägen.
Men förtroendekrisen är inte bara ett resultat av problemen för järnvägstrafiken i stort. Företaget har också egna bekymmer. Det sviktande förtroendet speglar slitna tåg, dålig information och en arrogans mot resenärerna.
Järnvägsnätet har gått i strykklass länge, och trots regeringens storslagna utspel fattas det pengar till nödvändiga insatser. Trafiken hotas också av planerna på dramatiskt höjda avgifter för att använda ett utslitet järnvägsnät.
Vi har dessutom sett ett unikt avregleringsexperiment. Med tanke på resultatet är det svårt att tro att någon kan betrakta det som en framgång. En enig riksdag krävde i förra veckan att hela omorganisationen av den svenska järnvägen utvärderas och utreds.
Vi vill åka tåg, och vi borde åka tåg.
Nu måste både politiker och järnvägsföretag – inte minst SJ – se till att vi också vågar åka tåg.