De tjänar pengar på bostadsbrist
Tid är pengar, brukar det heta bland affärsmän. En fras som byggbolagen uttryckligen har gjort till sin sanning. I går avslöjade Dagens Nyheter att byggentreprenörer medvetet bromsar byggtakten för att hålla priserna uppe.
Det tar i genomsnitt tio år att färdigställa ett flerbostadshus, från det att kommunen fattar ett första beslut. Enligt källor inom de byggbolag som DN har talat med finns det företag som skulle kunna bygga betydligt snabbare. Men de väljer att inte göra det, bara för att kamma hem större vinster på de upptrissade bostadspriserna.
Vad bolagen gör är att undvika att det kommer ut många lägenheter samtidigt. I stället bygger man i etapper och putsar ut ett mindre gäng bostäder i taget.
Det är ett politiskt misslyckande att bostadsfrågan styrs av ekonomiska intressen och inte utifrån människors behov.
Förr talade politiker om bostaden som en social rättighet och att ”alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader”. Det där förändrades under 1990-talet och eskalerade under Alliansens åtta år vid makten. Den dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt började i stället tala om marknader, konsumenter och efterfrågan. Borta var rättighetsretoriken.
Bostadsmarknaden handlar numera också om skuld. Inte bara i ekonomisk mening där unga människor är belånade upp över öronen. Utan skuld i form av skam. I takt med att bostadsfrågan har gjorts till en individuell fråga, i stället för en samhällsfråga, har skulden hamnat på individen.
Den som saknar bostad misstänkliggörs. Att skilja sig kan därför bli omöjligt. Speciellt för kvinnor som saknar ett fast arbete. Vilka hyresvärdar accepterar en ensamstående utan fast jobb?
En vanligt förekommande missuppfattning är att det är hopplösa miljönissar som bromsar upp byggande genom ständiga överklaganden. Men enligt granskningen som DN har gjort har den absoluta majoriteten av de lägenheter som byggdes förra året inte varit föremål för överklagande.
Det råder bostadsbrist i Sverige. Men långt ifrån alla känner av det. Höginkomststagare berörs inte på samma sätt. Det är köparnas marknad och den som har pengar har oftast ett bra boende. Så skapas segregationen.
Människors behov av ett hem är vad som borde vara viktigast.
Men när marknaden har ansvar för bostadssituationen leder det till att byggherrarnas vinstjakt får styra.
Nu måste regeringen ta tillbaka den makten.