SD-flirt splittrar Björklunds parti
Det är verkligen ingen vacker bild av vare sig liberalism eller svensk politik som striden inom Liberalerna målar upp just nu. Partikamrater som hugger varandra i ryggen, oblyga försök att ställa sig in hos partiledaren och sju timmars mobbningsmöten medan världen tittar på.
Vad har hon gjort?
Mitt i stridsdammet är det nästan svårt att se vad bråket egentligen handlar om. Vad är det egentligen Birgitta Ohlsson gjort som kan utlösa ett så totalt haveri i ett politiskt parti?
Det fantastiska är att hon egentligen bara har hållit fast vid det som fram till alldeles nyligen varit en slags röd linje i alla demokratiska partier, men särskilt i Liberalerna. Till skillnad från sin parti-ledare tycker nämligen inte Birgitta Ohlsson att Sverigedemokraterna kan betraktas som ett parti bland andra.
Argumenten behöver vi knappast upprepa. I riksdagens kammare och i utskotten ska Sverigedemokraterna självklart ha det utrymme deras röstetal ger dem. Men ett populistiskt högerparti med rötterna i nazismen har inget att tillföra i den praktiska utformningen av politiken.
Så har alla liberaler resonerat tidigare, men i söndags gick Jan Björklund över den linjen när han krävde att Sverigedemokraterna borde bjudas in när partierna träffas.
Partiet slits i stycken
Det skulle vara ett stort steg på vägen mot att normalisera Sverigedemokraterna. Jan Björklund vill förstås att Stefan Löfven ska ta det steget, eftersom det i ett slag skulle göra det lättare för en framtida borgerlig regering att luta sig mot högerextremisternas röster.
Jan Björklund vill ingå i en sådan regering. Birgitta Ohlsson vill det antagligen inte, och väldigt många liberala väljare vill nog inte rösta fram en sådan regering.
Just nu sliter den frågan Liberalerna i stycken.