Sista chansen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det svenska fackets starka ställning är inte orubblig

helskärm

Lördag 10 november 2007. TCO:s ordförande Sture Nordh talade om historia när kampanjen ”Facket förändras” i går lanserades. För första gången hade alla förbund inom organisationen beslutat sig för att tillsammans, och för egna pengar, driva kampanj.

Tv-reklam och en gemensam hemsida, men också material för lokala företrädare och ett åtagande om att lyssna. Det är de yttre förutsättningarna.

En vilja att fördjupa kommunikationen med medlemmarna, men också att förbättra villkoren för de många?–?framför allt unga?–?som i?dag har tillfälliga anställningar. En ambition att anpassa den fackliga organisationen till dagens arbetsliv. Så beskrevs kampanjen i går.

I verkligheten är bakgrunden möjligen en smula mer jordnära.

Cecilia Fahlberg från tjänstemannafacket HTF berättade om hur hennes förbund i början av året besvarade omkring 100?000 telefonsamtal. Vreden över regeringens beslut att höja avgifterna till a-kassan riktas delvis mot facket.

Sammanlagt har a-kassorna sedan årsskiftet förlorat över 350?000 medlemmar. Fackförbunden har tappat betydligt färre. Ändå har det senaste året avslöjat att den unikt starka ställning det svenska facket har inte är orubblig.

Årets turbulens kommer ovanpå en långsiktig trend där organisationsgraden långsamt faller, framför allt bland unga.

Det finns med andra ord grund för det ödmjuka anslaget i TCO-förbundens kampanj. Den fackliga organisationen måste förändras i takt med arbetslivet, ett arbetsliv som till allt större del består av små arbetsplatser, tillfälliga anställningar och branscher utan facklig tradition.

Resultatet kan avläsas i sjunkande organisationsgrad, och i den opinionsundersökning som TCO presenterade i?går. Medan sju av tio menar att facket är viktigt för samhället är det bara något mer än tre av tio som anser att de själva behöver organisationen.

Enligt TCO har bilden av facket i den allmänna debatten dessutom fått allt fler mörka inslag. Att slåss mot facklig organisation eller avtal beskrivs märkligt nog allt oftare som en frihetskamp, enligt Sture Nordh.

Så hur ser då tjänstemannaorganisationernas svar på dessa utmaningar ut?

Försvar av kollektivavtalen. Inte minst mot okunskap bland både anställda och arbetsgivare.

Dialog, med medlemmar men också med potentiella blivande medlemmar. Organisationen måste visa en större lyhördhet.

Coachning och individuell hjälp. Den fackliga organisationen ska inte bara fungera som en brandkår när saker gått fel.

Men framför allt talade företrädarna för TCO i går om att lyfta fram det aktiva medlemskapet, om att betona möjligheten att tillsammans påverka.

Det låter som en traditionell folkrörelseformel. Och det låter som fackets möjlighet att gå vidare.

IP