Hur blev Göteborg jihadisternas stad?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Vi ska inte vara någon fristad för rekrytering av terrorister

Just nu sprids en video på Youtube som handlar om en pianist. Han drar sitt piano efter sin cykel till rue Richard Lenoir, bara tio meter från konserthallen Bataclan i Paris, och spelar musiken till "Imagine" av John Lennon.

Det är rörande och värdigt. Samtidigt så tydligt att John Lennons dröm om en värld utan länder och religioner, utan krig och våld är oerhört långt borta.

Inte tomma hot

Terroristerna i Paris dödade 129 människor och skadade över 300. Islamiska staten har nu publicerat en ny video där de hotar fler länder med motsvarande attacker. Vi vet alltför väl att det inte är tomma hot.

I våras var jag i Paris på en studieresa med Folk och försvar som bland annat handlade om Frankrikes arbete med att förhindra precis denna typ av terrordåd.

Riskzonen

Vi träffade Pierre N’Gahane, högste chef för arbetet mot radikalisering. Han beskrev de personer som är i riskzonen för att radikaliseras. Fattigdom, sociala problem, ­religion eller bristande integration kan spela roll men huvudorsaken är personliga misslyckanden.

– De faller ner i ett hål, de ser ingen utväg. Valet kan stå mellan självmord, droger eller jihad, sa N’Gahane.

Det handlar från början mer om trasiga familjer, gängkriminalitet och knark än om någon önskan att bli soldat i ett "krig mellan civilisationer".

Sårbara individer

Problemet är att terrorgrupperna specialiserat sig på att nå just dessa sårbara individer. Först via nätet men sedan dras de allt djupare in, deras liv får en ny mening och en ny gemenskap.

Enligt N’Gahane följer de en stegvis utveckling: radikalisering – extremism – terrorism.

Hans poäng var att detta mönster går att bryta, men att det krävs insatser så tidigt som möjligt.

Av det vi, än så länge, vet om terroristerna bakom Parisattackerna stämmer hans analys ganska väl in.

Göteborg

Frankrike har sedan länge ett mycket väl utvecklat arbete med att fånga upp individer i riskzonen och sedan hindra dem från att åka på exempelvis jihadresor. Landet har också en mycket skicklig underrättelsetjänst med långtgående befogenheter.

Ändå har de inte lyckats.

Jämför vi med Sverige finns anledning till stor oro. Enligt Göteborgsposten är Göteborg den stad i Europa som, i förhållande till folkmängd, producerat flest extremister till organisationer som al-Qaida och Islamiska staten.

Vad kan det bero på?

Dyster bild

GP har intervjuat integrationspolisen Ulf Boström som målar upp en dyster bild av läget i staden. Enligt Säpo har omkring 300 personer rest från Sverige på jihadresor, främst till Syrien och Irak. Av dem kommer 120 från Göteborg, i huvudsak från två områden, Bergsjön och Angered.

Även i Göteborg verkar Pierre N’Gahanes bild stämma. De som rekryteras till terrorgrupperna kommer ur samma miljöer som stadens tungt beväpnade kriminella gäng.

Det förebyggande arbetet verkar inte ha fungerat, myndigheterna har misslyckats både med att skapa trygghet och att inkludera stora grupper i samhället.

Ingen fristad för terrorister

Ulf Boström menar att Sverige agerar naivt och borde ha en hårdare lagstiftning. Särskilt när det gäller de som återvänder från länder som Syrien.

Säpo har länge varnat för att denna grupp kan utgöra ett hot och Sverige ska självklart varken vara en fristad för terrorister eller acceptera rekrytering till grupper som Islamiska staten.

Samtidigt finns det knappast några enkla lösningar.

Sverige vaknade sent

I Frankrike har man prövat en ännu mer repressiv linje. Resultatet är inte helt lyckat. Hårda straff gör att många unga hamnar i fängelse, där de ofta radikaliseras. Stenhård segregation skapar polarisering.

Svaret för Sverige är inte att bli som Frankrike.

Ny lagstiftning för att förhindra jihadresor är på väg och i dag startar ett nationellt hjälpnummer dit man kan ringa om man misstänker att något är i riskzonen. Det är bra.

Det som behöver fungera bättre i Göteborg är det förebyggande arbetet på lokal nivå, där politikerna vaknade alldeles för sent.

Låst debatt

Den debatt vi har i Sverige om radikalisering och rekrytering till terrorgrupper har kört fast i att högern kräver olika repressiva åtgärder medan vänstern vill ha förebyggande arbete.

Detta borde inte utesluta varandra. Vi behöver större befogenheter åt polis och säkerhetspolis att förhindra exempelvis jihadresor. Men vi behöver också ett bättre samarbete mellan myndigheter och civilsamhället i områden som Bergsjön och Angered.

Och vi behöver minska polariseringen och utanförskapet så att alla känner att de är en del av samhället.

Både polisinsatser och socialt arbete behövs för att förändra den miljö ur vilken både gängkriminalitet och radikalisering gror.

Det finns nog inga genvägar.

Anders Lindberg