Vägra ge upp freden
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-02-10
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Spelet är över, säger president George W Bush med sin cowboy-retorik. ”Tiden rinner ut” – temat vevas nu om och om igen från dem som inget hellre vill än att bomba Bagdad. Än så länge har FN och världsopinionen lyckats skjuta upp kriget. Hur länge till ska freden få en chans? Den här veckan ser ut att bli avgörande.
Bollen ligger hos Saddam Hussein, säger den svenska regeringen. Fullt så enkelt är det inte. Just nu pågår ett intensivt diplomatiskt spel. Tyskland och Frankrike anser att vapeninspektörerna måste få längre tid på sig. Hans Blix har varit i Bagdad och är försiktigt positiv (se huvudledaren här bredvid).
Problemet är att det amerikanska krigsspelet inte tar hänsyn till vapeninspektionerna. Den amerikanske utrikesministern Colin Powell förklarade i går att det gäller att ha fokus på bollen (mycket sportretorik dessa dagar) och bollen är ett trilskande Irak.
Är verkligen ett lands ovilja att samarbeta en tillräcklig grund för att starta krig? undrade folkrättsprofessorn Ove Bring vid ett panelsamtal på ABF om Irakkrisen förra veckan. Det är en ovanligt aggressiv hållning i så fall, menade Bring.
Det tycks som om den amerikanska doktrinen ”förebyggande krig” håller på att infiltrera FN. Bättre bomba än att bli bombad tycks alltfler resonera. ”Krig måste bli den absolut sista utvägen, men vi kan inte utesluta det”, säger den svenska regeringen. Varför inte då? Vad är det som skulle lösas med ett krig? Vart har tron på det konfliktförebyggande arbetet tagit vägen?
Vi befinner oss i dag långt från Olof Palmes idé om gemensam säkerhet. Den gick ut på att söka upp motparten och tillsammans bestämma vari konflikten ligger. I dag delas världen upp i ”onda mot goda”, ”muslimer mot kristna”, ”arabvärld mot västvärld”. I denna dualistiska världsbild kan ingen gemensam säkerhet sökas – i stället gäller idén om att ”den starke vinner”.
Lyckligtvis växer det folkliga motståndet mot krigets logik. Till Aftonbladets ledarredaktion strömmar mejl om olika lokala motståndsrörelser. Över 300 medborgare i Umeå skrev nyligen under ett upprop som sa Nej till kriget. Bland undertecknarna finns politiker – socialdemokrater, liberaler, centerpartister, vänsterpartister och miljöpartister – professorer, präster, en före detta landshövding, metallarbetare med flera. I Östersund har nätverket Stoppa kriget mot Irak bildats. I Göteborg finns nu nätverket Studenter mot krig. Förra veckan anordnade de sannolikt det största politiska studentmötet på åratal, enligt medverkande professorer.
LO-distriktet i Stockholms län säger Nej till kriget och uppmanar alla sina medlemmar att delta i den stora antikrigsdemonstrationen nu på lördag.
På nätet (www.motkrig.org) finns information om demonstrationen i Stockholm. Runtom i hela världen kommer medborgare att marschera mot kriget och för den gemensamma säkerheten. Läs om alla protester på den amerikanska sajten www.unitedforpeace.org.
Måtte freden få en chans. Vi vägrar tro att spelet är över!