Politiken behöver en ny världsbild
Den här veckan ska riksdagens finansutskott slutbehandla regeringens budgetförslag.
I nästa vecka är det dags för omröstning i kammaren.
Normalt skulle det vara en expeditionsfråga. Partierna skulle se till att få sina synpunkter till protokollet innan omröstningen bekräftade det finansministern presenterade redan för en månad sedan.
Men inte den här gången, eftersom Sverigedemokraterna inte vill berätta hur de kommer att rösta. Och det har gjort att stora delar av det politiska samtalet gått i baklås.
Det Mattias Karlsson, vikarierande partiledare i Sverigedemokraterna, och hans partivänner kan göra är inte i första hand att ”fälla” Magdalena Anderssons budget. Det de skulle kunna göra är att rösta fram Anna Kinberg Batras – eller om det är Annie Lööfs – politik.
Efter omröstningen kommer Sverige att ha en budget, och är den borgerlig blir det en minst lika stor huvudvärk för Anna Kinberg Batra – eller kanske Annie Lööf – som för Stefan Löfven.
Löfven kan bara avgå. De borgerliga partiledarna skulle däremot tvingas bestämma om de vill regera på sin budget, med Sverigedemokraternas stöd.
Jag kan inte minnas att jag hört en enda av våra vanligaste politiska journalister eller statsvetare påpeka den saken.
I vetenskapshistorien brukar man tala om paradigmskiften. I klartext betyder det att förståsigpåarna måste erkänna att kartan inte längre stämmer med verkligheten. Skolboksexemplet brukar vara den kopernikanska revolutionen där solen fick ersätta jorden som världsalltets centrum.
Då hade vetenskapsmän ägnat århundraden åt allt mer komplicerade förklaringar av stjärnor och planeters rörelser runt jorden. När solen i stället hamnade i centrum blev allt mycket enklare.
Kanske är det dags för en kopernikansk revolution i svensk politik, och den skulle i så fall handla om att den borgerliga alliansen är död. Fyrpartisamarbetet skapades för att möjliggöra en borgerlig majoritet och säkra Moderaternas inflytande.
Med dagens väljarstöd för Sverigedemokraterna fungerar det inte längre, och mycket lite tyder på att det kommer att fungera i framtiden.
Det är därför Anna Kinberg Batra och Annie Lööf borde vara de ofrivilliga huvudpersonerna i den närmaste veckans budgetdrama. Ett av deras handlingsalternativ är att söka samarbete över blockgränserna med den regering Sverige har. Det andra alternativet är att långsamt acceptera Sverigedemokraterna som en erkänd del av borgerligheten.
Det är som bekant precis så det gått i våra grannländer.
Å andra sidan kan ju Mattias Karlssons hot visat sig vara tomt skrammel, och då går det ju att fortsätta att låtsas ännu en tid.