Mäns våld och  kvinnors skuld

Dagens Eko kunde i går berätta att ­polisen på Södertörn i Stockholm i åratal ­registrerat misshandlade och hotade kvinnor. Registret, som förts vid sidan om polisens ordinarie system, inne­håller känsliga och i vissa fall kränkande uppgifter och mer än 2 000 namn finns med.

Oavsett vilka avsikter Södertörns­polisen haft med det så kallade kvinnoregistret är det ännu ett övertramp när det gäller den personliga integriteten. Uppgifter som religion, etnisk bakgrund och sjukdomshistoria ska helt enkelt ­inte registreras. Och omdömen som knepig, krånglig och speciell hör knappast ­hemma i polisarbete.

Mönstret går igen

Samtidigt påminner Södertörns­polisens register om något mycket obehagligt i synen på mäns våld mot kvinnor. Dessvärre känner vi igen mönstret.

De kvinnor som registrerats är inte misstänkta för brott. Tvärtom, de är brottsoffer som råkat ut för något av det mest kränkande vi kan föreställa oss. Att misshandlas av den person som står en närmast och där vi är som mest oskyddade, i vår hemmiljö.

Ändå har alltså polisen registrerat kvinnorna, med känsliga uppgifter, ­kränkande omdömen och allt. Och den enda rimliga förklaringen är att det ­någonstans funnits en tanke om att när det gäller den här sortens brott har ­offren själva en stor del av ansvaret.

Attityden: Skyll dig själv

Södertörnspolisens register blir ännu ett exempel på hur rättsväsendet alltför lätt halkar tillbaka i synen att kvinnor som drabbas av brott just därför att de är kvinnor får skylla sig själva. Eftersom de är kvinnor.

Det borde inte hända, inte i Sverige 2014.