Judehatet föddes inte i Auschwitz

Publicerad 2016-01-27

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Om vi säger att vi minns Förintelsen krävs det något av oss

Dödslägret Auschwitz var det största av Nazitysklands koncentrations- och förintelseläger. Lägret var verksamt från 1940 till januari 1945. Omkring 1,3 miljoner personer deporterades till Auschwitz, av dessa dog 1,1 miljoner i lägret. Nittio procent av dem var judar.

Vad är ett minne värt?

Nutidsmänniskan tycks ha problem med minnet och med den sorg som ofta följer med. I det moderna höghastighetssamhället är nuet allt, dåtiden och framtiden intet. Hågkomsten, eftertanken är svår. Kanske för att den kräver något av oss.

I dag, den 27 januari är det den internationella minnesdagen för Förintelsen. För 71 år sedan befriade Sovjetunionens röda armé dödslägret Auschwitz och sakta gick det upp för världen hur omfattande illdåden mot Europas judar varit.

Historien är väl utredd. Vi vet att det nazistiska angreppet på hela den europeiska judendomen var möjlig eftersom antisemitismen historiskt bubblat lika hett kring Medelhavet, Nordsjön, Atlantkusten och Östersjön. Vi vet vilka som var mördandets arkitekter, hur de grep makten. Vi kan läsa böckerna, se tv-serierna och dokumentärerna. Vi kan gå på utställningarna. 

Men minns vi?

I en text på Aftonbladets kultursida skriver i dag författaren Marte Michelet om en norsk undersökning om attityder mot minoriteter. 33 procent  av norrmännen skulle ogilla att en jude gifte in sig i familjen. 19 procent anser även världens judar arbetar i smyg för att främja judiska intressen. 26 procent håller med om att judar ser på sig själva som bättre än andra.

"Vi tänker att den europeiska antisemitismen dog med Hitler i hans bunker, så vi förmår inte ta in sådana här resultat och andra liknande från andra europeiska länder", skriver Michelet.

Det där är viktigt. För när vi pratar om att minnas Förintelsen, en förbrytelse så unik till sin natur, riskerar vi kanske att göra judehatet till ett tyskt museiföremål.

Dagens antisemitism är inte Adolf Hitlers, även om nazister alltjämt är ett hot på våra gator och till och med i våra parlament.

Hur judehatet ser ut och fungerar i vår tid har vi fått exempel på, i de islamistiska attentaten i Paris och i Köpenhamn i fjol.

Vi kan fortfarande se hur uråldriga antisemitiska myter om judars makt, inflytande och ondska - från medeltidens pogromer via förfalskningen Sion vises protokoll till 1900-talets industriella mördande till vår tids näthat - flyter samman med politisk extremism som hittar näring i Mellanösterns konflikter.

Vi har den antisemitiska föreställningen om "kulturmarxismen", som en aning paradoxalt vunnit mark hos den islamhatande höger som vinner mark i Europa.

På Förintelsens minnedag ska vi minnas offren och försöka ta in hur det som hände kunde hända.

Men minnet kräver något av oss: vaksamhet och förståelse för att antisemitismen inte föddes i Auschwitz och inte försvann när dödslägren befriades och tömdes.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.

Daniel Swedin