Löner viktigare än Björklunds påhitt
Frågan om det finns något löfte utbildningsministern upprepat oftare än att "lyfta läraryrket"? I dag var det i alla fall dags igen, och den här gången tänker Björklund inrätta "karriärtjänster" i skolan.
Särskilt dugliga fröknar och magistrar ska kunna bli "förstalärare" med ansvar för att coacha sina mindre framstående kollegor. Lärare med minst en licentiatexamen ska kunna bli lektorer och bedriva forskning.
Dessutom ska naturligtvis de nya titlarna leda till en löneökning, 5 000 kronor i månaden för en förstalärare och 10 000 för en lektor. Björklund har reserverat en knapp miljard i budgeten.
Ingen, absolut ingen, har några invändningar mot att läraryrkets status höjs. Skolan behöver duktiga, engagerade och välutbildade lärare. Det är en förutsättning om den svenska skolans kräftgång.
Frågan är bara om Björklunds "karriärtjänster" är verkligen är lösningen? Nio av tio lärare berörs trots allt inte.
Hittills har hans ansträngningar i alla fall knappast fört skolan närmare ett slut på den negativa spiralen. På lärarutbildningarna gapar många platser tomma, lärarlegitimationen har blivit ett administrativt haveri och skolresultaten fortsätter att sjunka.
Jan Björklund har till och med tillsatt en utredning för att få svar på när det ska vända.
Att Sverige har en utbildningsminister som gjort sin karriär på att förtala skolan och de som arbetar där är antagligen en anledning till läraryrkets låga status i vårt land.
I morgon väntas medlarna komma med ett slutbud i löneförhandlingarna för landets lärare. Det blir ett slags nystart sedan fack och arbetsgivare i juni tog sommarlov.
Det återstår att se om medlarna lyckas hitta en lösning, men en sak är trots allt klar.
Löneförhandlingarna kommer antagligen att betyda mer för läraryrkets status och dragningskraft än Björklunds alla utspel.