Jakten på källor gör inte försvaret bättre
I april kunde Svenska Dagbladet avslöja att Ryssland övat bombanfall mot Sverige under påskhelgen, och att det svenska flygvapnet inte haft beredskap för att möta de ryska planen.
Flygvapnet hade helgledigt.
I ett annat sammanhang skulle vi ha kunnat säga att nyheten slog ner som en bomb. Incidentberedskapen, det kanske viktigaste försvarsuppdraget i fredstid fungerar inte.
Locket på
Visserligen försökte Carl Bildt - vem annars - bagatellisera uppgifterna, men försvarspolitiker i riksdagen krävde förklaringar och försvarsminister Karin Enström gjorde vad hon kunde för att lägga locket på.
Uppgifter som de här borde inte debatteras offentligt, enligt ministern.
Nu vill försvaret, och "spionåklagaren" Tomas Lindstrand, ta reda på vem som skvallrade. En mycket ovanlig åtgärd, eftersom tidningars källor har grundlagens skydd. Justitiekanslern prövar nu om det begåtts tryckfrihetsbrott.
Lindstrand är samma åklagare som i vintras funderade på att åtala ÖB Sverker Göransson för att han berättat att bara en mindre del av landet kunde försvaras, och bara i en vecka.
Den dåliga svenska beredskapen ska man nämligen inte prata om. Den är hemlig.
Hemligt för vem
Frågan är bara, hemlig för vem?
Inte för ryssarna i alla fall. De missade knappast att det var Nato-märkta danska F-16 och inte svenska Gripenplan de såg på sina radarskärmar.
Och inte för Nato heller. De hade egna radarskärmar.
Sanningen är bristerna i försvaret av Sverige egentligen bara är hemligt för det svenska folket, och kanske också för deras politiska företrädare i riksdagen. Och Enström, som fått ärva den försvarspolitik som fick Mikael Odenberg att lämna regeringen, vill förstås inte ha något offentlig gräl om saken.
Det är bara en vecka sedan försvarsberedningen slog fast att osäkerheten i vår del av världen faktiskt ökar. Det borde påverka diskussionen om hur det svenska försvaret ska prioritera och vad det ska få kosta. Men då kan inte dagens brister gömmas under hemligstämplar och försök att åtala de som berättar.
Mörkläggningen fungerar
Jakten på Svenska Dagbladets källor kommer sannolikt inte att få några rättsliga konsekvenser. Precis som när det gällde ÖB:s frispråkighet lär hela processen så småningom begravas i sin egen futtighet.
Det hindrar inte att mörkläggningen kan fungera. Redan att säkerhetspolisen och åklagaren funderar på att leta efter journalistiska källor kommer att få andra att tiga.
Det är det allvarliga i hela den här historien.