Visst kan du äga gruvor Annie Lööf
I fredags presenterade näringsdepartementet en engelsk översättning av regeringens "mineralstrategi". Den kommer förstås passande. Veckan som gick har varit dramatisk i mineralbranschen, inte minst för Pajala och gruvan i Kaunisvaara.
Om ägarna av de gamla obligationerna - bland annat en stor amerikanska hedgefond - röstat nej till Anders Sundströms räddningsplan skulle konkursen antagligen ha varit oundvikligt.
Nu vet vi att de röstade ja, och att produktionen ska komma i gång igen redan den här veckan. Krisen har blivit dyr för många, men förhoppningsvis ska både jobben och exporten vara säkrad.
Gör Sverige rikare
Nya gruvor gör Sverige rikare, men de innebär också utmaningar. Gruvorterna måste utvecklas, bostäder byggas och infrastruktur förbättras. Personal ska utbildas, andra näringar kompenseras och miljön skyddas.
Allt det där finns i Annie Lööfs "mineralstrategi", även om lösningarna, och framför allt pengarna att betala dem med, till stor del saknas. Av någon anledning skänker den svenska staten nästan bort det som finns i våra berg.
Nu har Lööf ytterligare ett problem. Det är uppenbart att en hållbar satsning på gruvindustri förutsätter seriösa ägare och uthålliga investerare.
Naiv politik
En generös - på gränsen till naiv - mineralpolitik har lockat till sig internationella gruvintressen. Frågan är om det är rätt ägare till svenska naturresurser, och om de fortfarande är intresserade.
Som tidningen Affärsvärden stilla konstaterade; "det blir svårt att skaffa kapital till nya projekt".
Annie Lööfs företrädare, Maud Olofsson, upprepade gärna att staten inte "ska driva bilfabriker". Men inte ens Olofsson hade några invändningar mot att staten med stor framgång drivit gruvor, och det är inte svårt att förstå.
Vem vill inte äga ett av världens bästa gruvföretag?
Förra veckan kan inte ha varit lätt för näringsministern. Först kom riktigt usla opinionssiffror, och sedan fick hon våldsam kritik av konstitutionsutskottet för sitt fifflande med både kvitton och sanningar efter näringsdepartementets fester.
Ett tecken
Ändå hoppas vi att hon hade några ögonblick för att följa nyheterna från Pajala och Oslo. Dramatiken borde nämligen ha gett näringsministern - som besökte Norrbotten och gruvindustrin för bara några veckor sedan - en del att fundera på.
LKAB finns nu med bland de investerare som satsat i Kaunisvaara.
Annie Lööf ska kanske ta det som ett tecken. En fullständig politisk strategi för gruvindustrin borde inte bara innehålla en rimlig avgift för att bryta malm, utan dessutom en plan för hur staten genom sitt gruvbolag ska vara med och se till att värdet av svenska naturtillgångarna stannar hos det svenska folket.