Sluta ömka dig själv Reinfeldt
Det var en missförstådd statsminister som äntrade riksdagens talarstol i morse. Han inledde vårens sista partiledardebatt med att prata om arbetslösa ungdomar, eller de "som räknas som arbetslösa" som Reinfeldt uttryckte saken.
Visst lät Fredrik Reinfeldt bekymrad. Det är inte så konstigt. Så sent som i går konstaterade Arbetsförmedlingen att antalet unga som tvingas leva på så kallad aktivitetsersättning nu ökat till nästan 30 000, och nästan alla andra siffror pekar åt samma håll.
Bättre tillvaro
Men statsministern riktiga bekymmer tycktes ändå ha ett annat ämne. Orättvisorna mot honom själv, och mot hans regering.
Om bara någon utanför regeringen kunde räkna som man gör på Rosenbad, i antal sysselsatta i stället för i antal arbetslösa, skulle tillvaron som regeringschef bli mycket lättare.
Inte undra på att statsministern lät irriterad på Mikael Damberg när han frågade om det inte möjligen kunde vara något fel på regeringens politik, eller varför klyftorna i Sverige växer fortare än i andra länder.
Så där fortsatte det. Åsa Romson frågade om klimatet, och fick till svar att hon borde klaga på kineserna och inte på Reinfeldt. Jonas Sjöstedt frågade om tillgängligheten för funktionshindrade, och fick höra att han saknade ekonomiskt ansvar.
Reinfeldt grinig
Statsministern lät kort sagt grinig, trots det vackra försommarvädret.
Det var egentligen bara en sak som verkligen fick Fredrik Reinfeldt att tända till på riktigt, när Jonas Sjöstedt lät antyda att Sverige skulle vara annorlunda om han fick vara med och styra.
Nyckelordet som fick statsministern att gå i gång var "vara med". Det ledde honom nämligen in på det enda som verkligen tycks engagera Reinfeldt nu, regeringsfrågan.
Dessvärre är det också den fråga som dominerar den politiska debatten just nu. I dag kunde vi till och med se en professor emeritus leverera ett politiskt program för hur Miljöpartiet ska anslutas till den borgerliga regeringen.
Stort misslyckande
Den politiska debatten - i riksdagen och utanför - handlar mest om vem som ska göra det med vem, och det är också det vi kommer att minnas från dagens riksdagsdebatt. Med tanke på arbetslöshet, miljöproblem och ökade klyftor ute i verkligheten är det naturligtvis ett väldigt misslyckande för i tur och ordning regeringen, oppositionen och den politiska journalistiken.
Det är dessutom precis den grogrund politikerförakt och populism växer ur.