EU måste skärpa tonen mot Israel

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-07-13

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En palestinsk familj kommer till sjukhuset efter en ny israelisk attack mot Gazaremsan i går. Minst fyra människor dog. Krav måste ställas på båda sidor i Mellanösternkrisen. Men Israel har ett särskilt ansvar.

Ett fiasko för EU:s utrikespolitik. Så måste krisen i Mellanöstern beskrivas. I? går trappades den upp ännu mer, genom Israels invasion av Libanon efter Hizbollahs angrepp.

EU har mindre möjligheter än USA att påverka Israel, men unionen har ändå spelat en viktig roll i fredsprocessen. Nu har mycket av förtroendet gått förlorat. Unionen står handfallen inför måndagens utrikesministermöte.

Javier Solana, EU:s utrikespolitiske talesman, bär ett stort ansvar. Han var snabb att driva igenom isoleringen av den folkvalda Hamasregeringen i Palestina. Solana har tydligen lättare att överse med Israels terror­attacker, med sprängda elverk och ljudbangar för att väcka de familjer som försöker få några timmars vila i kampen för överlevnad. Inget tal om ekonomiska åtgärder mot Israel. Det tolkar regeringen Olmert naturligtvis som ett frikort för fortsatta massiva angrepp.

Människorna i Gaza har lidit tillräckligt. Aftonbladets Per-Ola Ohlsson och Martin von Krogh har i en serie reportage beskrivit situationen. Familjer i ständig skräck, sjuka som inte får vård, ljudbomber som torterar hörselskadade barn. Och så alla skadade och dödade av den israeliska beskjutningen.

Nu är stödet starkare

Mellanöstern är kanske det tydligaste exemplet på hur samförståndet med USA tar över i EU:s utrikespolitik. Det är ingen slump att det sammanfaller med en starkare roll för Javier Solana, som aldrig har varit någon förkämpe för mänskliga rättigheter.

Tidigare fanns en dragkamp mellan israelvänliga regeringar och de som var mer kritiska till övergreppen. Nu har Israel ett starkare stöd. Få säger emot, när Solana och de stora EU-länderna gjort upp. Chris Pattens och Anna Lindhs röster hörs inte längre vid mötesborden.

En av de få självständiga utrikesministrarna är Finlands Erkki Tuomioja. Vårt grannland skulle kunna spela en viktig roll i ordförandestolen.

Den svenska regeringen då?

Vice utrikesminister Carin Jämtin var skarp i sin kritik av Israels bombningar. Göran Persson och Jan Eliasson fördömde så småningom attackerna, men det senaste uttalandet som Eliasson gjorde (7 juli) var alldeles för svagt.

Israel har ett särskilt ansvar

Nu har utrikesministern chansen. I morgon möter Jan Eliasson riksdagens EU-nämnd. Då kan han berätta om den svenska linjen.

EU är inte maktlöst. Det handlar om politisk vilja.

Kraven måste ställas på båda sidor. Extrema grupper bland palestinierna måste släppa gisslan och upphöra med attacker mot civila.

Israel har ett särskilt ansvar som den starkaste parten och som ockupationsmakt. Våldet mot civilbefolkningen i Gaza måste få ett slut och invasionen av Libanon avbrytas. Annars kan inte EU fortsätta sin frihandelsvänliga linje mot Israel.

Det kravet borde Jan Eliasson ställa högt och tydligt på måndag.

ME

Följ ämnen i artikeln