M: Mindre klyftor nås genom ökade klyftor
I går skrev socialförsäkringsminister Ulf Kristersson en debattartikel i DN om fördelningspolitik. Huvudbudskapet verkar vara att klyftorna i Sverige ska minskas genom att de som har det dåligt ska fortsätta ha det dåligt. Jämlikheten ska ökas genom social rörlighet, fler klassresor, enligt ministern.
”Man kan enkelt öka statistikens jämlikhet genom att höja skatterna för alla som jobbar, och höja bidragen för alla som inte gör det”, skriver han och gör sedan klart att detta är fel väg.
Samtidigt lyfter han fram att Sverige är ett av världens mest jämlika länder, något som bland annat är en konsekvens av just den politik han avvisar.
Vad han inte skriver i artikeln är att den regering han sitter i aktivt har ökat klyftorna i Sverige, bland annat genom att skära ner ersättningar till sjuka och arbetslösa. Det handlar inte om något misstag utan de ökade klyftorna är själva syftet med politiken. På så sätt ska det nämligen bli fler jobb.
Det går inte så bra. Regeringen har i stället misslyckats med jobben så till den milda grad att arbetslösheten i dag är högre än när den tillträdde.
Ett problem med Kristerssons idéer är att den sociala rörligheten är störst i länder med små klyftor. I ojämlika länder, som USA, är klassresor tvärtom mer sällsynta än i Sverige. Den ”amerikanska drömmen” är i allt väsentligt just en dröm, i Sverige har det varit verklighet.
I själva verket har inte regeringen någon politik varken för minskade klyftor eller fler klassresor. Vad den har är ett femte jobbskatteavdrag som kommer att leda till ännu större skillnader, och förmodligen fler verklighetsfrämmande artiklar av Ulf Kristersson.