Passivitet friar skattesmitare
Skattebrottslingar som dömts till fängelse kan kräva att deras fall tas upp på nytt, och att staten betalar skadestånd. I alla fall om deras fall har avgjorts senare än februari 2009.
Det var i korthet budskapet från Högsta domstolen i går.
”För en jurist är det här tillfredställande”, förklarade advokat Leif Gustafson i går för TT.
Tillfredställande för en jurist, kanske. Men knappast för det allmänna rättsmedvetandet. Domen från Högsta domstolen handlar nämligen inte om skattebrotten i sig. Det är det ingen som ifrågasatt.
I stället beror domen på att ett brott inte ska bestraffas två gånger, och så anser Högsta domstolen – och Europadomstolen att det har varit med skattesmitning.
Fuskarna har nämligen fått skattetillägg av Skatteverket, och deras brott ska därmed anses bestraffat.
I princip är resonemanget oklanderligt. I praktiken blir resultatet anstötligt. Grova brottslingar kommer undan med en avgift, och får dessutom rätt till skadestånd.
Ändå är det naturligtvis inte gårdagens dom som är problemet, utan saktfärdigheten hos den svenska regeringen. Det har gått över fyra år sedan Europadomstolen slog fast att Skatteverkets tillägg skulle betraktas som en bestraffning.
Redan då stod det klart att systemet för att beivra skattebrott behövde göras om. Avsikten med skattetillägget har förstås aldrig varit att erbjuda skattesmitare immunitet.
Ändå har allt fått rulla på. Först nu utreds saken, och ett förslag ska finnas till hösten.
Det är, för att uttrycka det försiktigt, hög tid.