Sex, lögner & mörkläggning

Så är vi framme vid moralen.

Varje politisk skandal har sina faser. När nyheten väl briserat och de ansvariga ställs inför fullbordat faktum, då ställs moralen på hårda prov.

Just nu är vi mitt uppe i Arkelstenaffären, men det var inte länge sedan vi hade Littorinskandalen.

Mitt under Almedalsveckan i somras avgick arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin. På grund av sin skilsmässa, sa han och statsminister Fredrik Reinfeldt spädde på:

– Jag har stor respekt för hans beslut.

Det var först när Aftonbladet avslöjade att Sven Otto Littorin pekades ut som sexköpare som vi fick reda på sanningen bakom den brådstörtade avgången. Så småningom rullades hela historien upp. Presskonferensen där Sven Otto Littorin gråtande avgick med hänsyn till sina barn var riggad av Fredrik Reinfeldts närmaste medarbetare.

Den nedbrutne Sven Otto Littorin fick hålla sin presskonferens och sedan skickades han ut i kylan. Mörkläggning och halvlögner skulle rädda Fredrik Reinfeldt.

Och nu står han där igen och försöker rädda sitt eget skinn.

När partisekreteraren upptäcks med fingrarna i syltburken säger Fredrik Reinfeldt att det är dags att ta en gränsdragningsdiskussion. Att Sofia Arkelsten dessutom fick ett fett styrelsearvode i börsnoterade Sweco var heller inte överenskommet, lät han meddela.

Fredrik Reinfeldts stab består av idel gamla pr-konsulter och kanske är det de som är problemet. De försöker ständigt putsa upp Moderaterna som det nya arbetarpartiet, men så spricker bilden och avslöjar den gamla vanliga borgerligheten: handelsminister Maria Borelius, kulturminister Cecilia Stegö Chilò, försvarsminister Mikael Odenberg, statssekreterare Ulrika Schenström, arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin och nu partisekreterare Sofia Arkelsten.

Ja, det är lätt att bli skadeglad.

Men då har vi inte kommit fram till sensmoralen än. Den får anstå tills vi vet att hela riksdagen är fri från mutor och korruption. När gränserna är klara och tydliga och pr-konsulterna lyfts ur den demokratiska processen.

Det måste ändå vara någon skillnad på de pr-nissar som sitter inne i regeringskansliet och de pr-konsulter som står utanför och försöker ta sig in.

Följ ämnen i artikeln