LO-förbunden lägger undan stridsyxorna
Efter LO-kongressen fanns framför allt två uppgifter på den nya LO-ledningens ”att göra-lista”. Karl-Petter Thorwaldsson och
de andra skulle se till att LO syntes i debatten, och de skulle få de stridande medlemsförbunden att enas om lönekraven.
I går blev en bra dag på båda fronterna. På morgonen kunde organisationen läxa upp Socialdemokraterna för vankelmod i frågan om välfärden, och på eftermiddagen meddelades det från LO-borgen att alla LO:s 14 förbund nu är eniga om kraven inför avtalsrörelsen.
– Jag är glad och stolt, sa Karl-Petter Thorwaldsson och såg verkligen glad och stolt ut.
LO-förbundens krav består ännu så länge av ett par principer. Kronor och procent kommer enligt planerna i början av december, och det blir som tidigare utrymmet i den konkurrensutsatta industrin som sätter normen.
LO vill se en låglönesatsning. Den består dels i ett försvar av avtalens lägsta löner som inte ska tillåtas halka efter, och dels av en modell där ett fast påslag i kronor ska garantera att lågavlönade relativt sett får de bästa löneökningarna.
Eftersom kvinnor i allmänhet tjänar mindre än män kan LO presentera det som en satsning på kvinnolönerna. Några särskilda potter för kvinnolönerna blir det däremot inte.
LO vill också föra in föräldraförsäkringen i förhandlingarna. Man tänker sig en gemensam tilläggsförsäkring för hela arbetsmarknaden, och man vill att den ska vara kvoterad.
Hälften till pappan, hälften till mamman. Enkelt och klart.
Om män tar större ansvar för barn och familj ökar kvinnors möjlighet att utvecklas på jobbet, och att få högre lön. Kan LO-förbundens krav bidra till att det händer skulle det verkligen vara viktigt för jämställdheten.