Våga kämpa mot barnfattigdomen

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-08-10

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Här är några rubriker jag drömmer om

i dessa dagar:

ENSAMSTÅENDE FÖRÄLDRAR HYLLAS.

STORSATSNING MOT UNGDOMARS UTANFÖRSKAP.

BARNFATTIGDOMEN TAR ÖVER VALRÖRELSEN.

Oddsen är dåliga. Det är inte många pr-­byråer som får betalt för att plantera sådana­ budskap. De fattiga barnen har inga lobby­organisationer med jättelika reklambudgetar.

Några försöker ändå.

Jag beundrar Sveriges Makalösa föräldrar som gör ett enormt jobb med små resurser. ”Var tredje ensamstående förälder får inte ihop sin ekonomi utan är tvungen att söka försörjningsstöd”, skriver föreningen på sin hemsida. Eld­själarna ser ändå inte ensamma mammor och pappor som offer utan som förebilder för många andra. De vill ha ett förvärvsavdrag för ensamstående för att minska de ekonomiska klyftorna.

Rädda barnen berättar om hur hundratusentals barn lever i fattiga hushåll. Det är särskilt illa för barn med utländsk bakgrund.

En av Utrednings-Sveriges mest chockerande siffror är de uppemot 30?000 ungdomar som står utanför samhället. Ingen vet vad de gör. De redovisas sällan som arbetssökande, går inte några utbildningar. Kraven på hårdare tag mot brott växer, men var är politiken mot rekryteringen till de kriminella ungdomsgängen?

Samtidigt har hushållens tillgångar ökat med 500 miljarder kronor sedan år 2001. Mycket beror på högre villapriser och aktiekurser. En tiondel av svenskarna äger över 70 procent av förmögenheten.

Att ordna en anständig flyktingmottagning eller att förbättra för ensamstående föräldrar kostar en mikroskopisk del av de pengarna. Det skulle gå att komma långt även med de fem miljarder extra som fastighetsskatten skulle ha gett nästa år, om inte Pär Nuder fryst den. Och om de skattepengarna inte behövs, som Göran Persson säger, så borde finansdepartementet kunna säga ja till förbättringar för barnen redan nu.

Jag är inte dummare än att jag förstår parti­politikens villkor inför ett val. De så kallade ­marginalväljarna är viktiga.

Men partier måste också bäras av en inre­ övertygelse, oavsett vilka grupper som hörs mest och vilka frågor som Rapports K?G Bergström och hans kollegor väljer att ställa. Om politiken ska styras enbart av vem som har starkast lobbyorganisationer, vad ska vi då ha partierna till?

De borgerliga föreslår försämringar för dem som har det sämst. Alliansens nedskärningar skulle drabba både barnen och alla de som slitit ut sig i ett hårt arbetsliv. Där finns det stora hotet. Socialdemokraternas verkställande utskott, som möts i morgon, borde ändå fundera på partiets trovärdighet.

Regeringen har satsat en miljard mot barnfattigdomen. Det har blivit lite bättre, men målet att halvera beroendet av social­bidrag är fortfarande långt borta.

Ska valmanifestet den 18 augusti lova villa­ägarna fryst skatt, men sakna en trovärdig handlingplan mot fattigdomen och utanförskapet?

Mats Engström

Följ ämnen i artikeln