Här bygger USA ett slott – mitt i eländet

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Ambassaden i Bagdad är ett monument över en utopi

Bilen makar sig fram längs kusten mellan Rom och Neapel. En bit inåt landet reser sig de medeltida städerna och byarna. Högt belägna, skyddade av massiva stenmurar. Invånarna lever väl. Männen överlägger vid kaféerna, mormödrarna vakar över barnen. Fader Pio lägger en beskyddande hand över det hela.

Långt bortom idyllen rasar striderna. Maffialedare i söder, regeringsintriger i Rom, nordafrikanska flyktingar som flyter i land. Ingenting når byarna i bergen. Folket där spanar in hoten och bepansrar sig. Utopin lever, i grunden orörd sedan medeltiden.

Denna dröm har flyttat till inbördeskrigets Irak. I centrum av Bagdad bygger sig amerikanarna en väldig borg, som växer rakt upp i rymden. Byggnaden kallas George W Bushs palats och är större och mäktigare än något Saddam lät uppföra. Palatset sväljer med lätthet och marginal Vatikanstaten. Brittiska Times berättar hur 21 byggnader växer upp ur Bagdads sand, som en gång Solstaten. En annan utopi.

Kostar 6 miljarder

Det stora skyddade slottet får kosta bortåt sex miljarder kronor.

Ambassadören och hela hans väldiga här ska bo där. Biografer ska stå sida vid sida med amerikanska restaurang-kedjor. Simbassängen ska bli regionens största och dit kan de utvalda sänka ner sig när de motionerat färdigt på gymmet.

Ingenting sparar på säkerheten. Breda, närmast ogenomträngliga murar runt palatset. Militär övervakning.

George W Bush-palatset förvandlas till lycksalighetens ö: Absolut trygghet, flödande mat och dryck, fysisk träning och måttfullt ansträngande kulturell rekreation. Palatset, överblickar resten av landet, som de medeltida italienska byarna.

Inget har blivit bättre

”Huset på kullen”, så beskrev Ronald Reagan en gång den konkreta amerikanska drömmen. Upp till höjden i Bagdad skickas budbärarna från det andra, eländiga landet. Beskeden är kärva: 30?000-40?000 civila som dödats.

Självmordsbombare. Blodigt våld, sönderfall och upplösning av landet. Den amerikanske härskaren i det nuvarande palatset lovar hjälp och omsorg. 22 miljarder dollar ska göra vattnet rent, elen tillgänglig och avloppen icke-hälsovådliga. Fast ingenting har förbättrats sedan tiden före kriget.

Elen kopplas på då och då, några timmar om dagen.

Hälsocenter skulle byggas i hela landet, 150 närmare bestämt. Bara sex har installerats. Oljeproduktionen, som skulle ge landet inkomster, är lägre än den var före kriget. De stora säkerhetsprojekten, som skulle skydda oljehanteringen och elen, har brutit samman under tyngden av avancerad ekonomisk brottslighet. Amerikanska bolag, med nära relationer till presidentens förtrogna, är starkt misstänkta.

Tolkningen i palatset är given: vi måste stanna mycket länge för att vår utopi också ska bli det fattiga folkets. I själva verket byggs slottet allt högre och allt mer praktfullt för att dess, härskare ska kunna blicka ut över regionen och för att regionens folk ska bländas av skönheten.

Sanktioner eller bomber?

Priset för att bygga den stora, världsomfamnande utopin kan aldrig bli för högt. Notan skiftar dock utseende. Till de palestinska områdena går små belopp, mest för att stödja motståndarna till den folkvalda regeringen. Iran är svårare. Landet har omringats av amerikanska militärbaser men gör ändå motstånd. Därmed finns ett svårt val att göra: sanktioner eller bomber? I båda fallen är utfallet ovisst. Bomberna mest.

Möjligheterna finns med de små, tämligen nykonstruerade, taktiska kärnvapnen.

Men bygger man ”det nya Jerusalem” på ett moln av radioaktivitet? Hinner Iran förena sig med den irakiska religiösa majoriteten innan bomben detonerar? Slår Iran ut Israel, som dess president så hotfullt proklamerat?

Stadsstaterna föll sönder

Jag vandrar omkring i den lilla staden Sperlonga och möter avtryck från den feniciska tiden och den arabiska. Centrum liknar en nordafrikansk kasbah.

Periodvis sökte dessa stadsstater erövra och förinta varandra. Så inleddes sönderfallet. Numera härskar fred, ingen missionerar.

Slottet i Bagdad byggs inte för freden.

Därinne ritas kartan för framtidens värld, särskilt den sargade delen som ligger i Mellanöstern.

Erövringsförsöken och missionen skapar mest sönderfall: terrorismen göds, fattigdomen fördjupas, krigsriskerna nuddar vid explosionen, religiös fundamentalism fördjupas, i regionen och i USA.

Slottet i Bagdad, den amerikanska utopin, byggs över en ruin av elände och konflikter.

Den mänskliga drömmen om lycka och framtid finns någon annanstans. Kanske i de gamla italienska statsstäderna.

Olle Svenning