Vi har långt till rättvisa löner
17 juni 2013
Avtalsrörelsen
Totalt har 375 arbetsdagar gått förlorade i konflikter i årets avtalsrörelse. Det är nästan ingenting.
På det statliga Medlingsinstitutet ses det som ett tecken på att avtalsrörelsen, och medlingen, fungerar bättre än tidigare.
Det kan vara att gå händelserna i förväg. Veckan kan bli dramatisk, med varsel om strejk för nästan 5 000 anställda i bland annat bussbranschen och järnvägen.
Försvarar arbetsfreden
Ändå är det lätt att förstå varför medlarna är belåtna. Enligt instruktionen från politikerna har Medlingsinstitutet två uppdrag. Det ska försvara arbetsfreden och verka för en ”väl fungerande” lönebildning.
För Medlingsinstitutet i Gamla Stan betyder det att undvika strejker och få hela arbetsmarknaden att gå i takt med industrin. I år har det blivit så, till sista decimalen. Frågan är bara, betyder det verkligen att lönebildningen fungerar? Det är verkligen inte säkert.
Allt färre kollektivavtal
För det första måste vi fråga oss om lönebildningen fungerar när nästan alla avtal kommer till med hjälp av medlare, och när varenda uppgörelse måsta innehålla precis samma procentsiffra?
Hur ska då orättvisa löneskillnader, till exempel mellan kvinnor och män, kunna utjämnas?
För det andra kan vi ifrågasätta om sättet att förhandla
löner fungerar när allt fler avtal skrivs utan siffror, just för att undgå lönenormer och medlare?
För det tredje är frågan om vi har fungerande lönebildning när kollektivavtalen – själva grunden för den svenska arbetsmarknadsmodellen – omfattar allt färre. Enligt en undersökning kan 750 000 svenskar arbeta utan ett gällande kollektivavtal.
För det fjärde måste vi nog fundera på om lönerna utvecklas som de ska när deras andel av det totala produktionsresultatet har rasat under mer än trettio år, samtidigt som vinsterna och aktieutdelningarna exploderat?
Klyftorna växer snabbt
Sverige är ett av de länder där klyftorna vuxit snabbast.
I år har Medlingsinstitutet lyckats med sitt uppdrag. Både fack och – mer motvilligt – arbetsgivarna är dessutom nöjda. På det sättet har lönebildningen verkligen fungerat.
Men det betyder knappast att strejker och konflikter tillhör historien. Och om någon tror att den grundläggande frågan om hur löneutrymmet ska räknas ut och fördelas har fått sitt svar har de alldeles säkert fel.