Lämna inte klimatet åt naturvetarna
7 juni 2015. Klimatfrågan
Klimatförändringarna har nu även blivit glass.
Apropå saker som smälter.
Det är det amerikanska företaget Ben & Jerry’s som har lanserat Save our swirled, en hallon- och marshmallowglass med ljusa och mörka kolabitar formade som koner vilka, ja, smälter.
Även påven har på sista tiden engagerat sig offentligt i klimatdebatten.
Fransiscus menade i ett tal i Rom för två veckor sedan att respekt för ”naturens skönhet och universums storhet” är en del av de kristna värderingarna.
Påvens nya miljöencyklika förväntas bli offentlig nu i juni och denna skrift till världens en miljard katoliker väcker redan heta känslor bland konservativa amerikaner. Där tror man på Gud och låga skatter, inte Gud och klimatförändringar. Presidentkandidaten Rick Santorum tyckte i veckan att påven skulle ”lämna klimatförändringarna åt naturvetarna”.
Han glömde att Fransiscus faktiskt är naturvetare.
Eller han har i alla fall en examen i kemi.
Anledningen till den nya energin i klimatdebatten är Förenta nationernas klimatkonferens som kommer att gå av stapeln i Paris i december. Nu i veckan pågick förberedande diskussioner i Bonn.
Mötet i Paris är antagligen årets viktigaste politiska händelse. Både eurokrisen och svenska debatter om kulturmän i åsiktskorridorer får ursäkta.
Det var 1992 i Rio de Janeiro som världsledarna bestämde sig för att göra något åt klimatförändringarna. Utsläppen skulle minska, men avtalet som slöts i den brasilianska huvudstaden var inte bindande. Inget hände och koldioxiden fortsatte stiga med tillväxten i världen. Fem år senare försökte FN på nytt. 200 länder skrev under Kyoto-protokollet 1997 och den här gången med bindande mål i. Problemet var att världens största klimatsyndare, USA, aldrig ratificerade protokollet, dessutom innehöll dokumentet inga mål för Kina, Indien och Brasilien, världens snabbast växande ekonomier. Det var allt detta som det så olycksaliga toppmötet i Köpenhamn 2009 skulle lösa. Förhandlingarna kollapsade dock efter sabotage från USA och Kina.
Inför Paris är FN oerhört angeläget om att inte upprepa fiaskot. De högsta världsledarhönsen, presidenterna och premiärministrarna kommer dessutom att hålla sig borta från den franska huvudstaden.
De vill inte behöva stå där och skämmas om det skulle gå dåligt. Diskussionerna kommer skötas av folk längre ner i hierarkin vilket nog är en bra idé.
Redan nu vet vi, tack vare allt förberedelsearbete, vad de stora länderna kommer att skriva på. EU kommer minska sina utsläpp med 40 procent från 1990-talets nivåer. USA kommer lova något mellan 26 och 28 procent jämfört med 2005 och Kina kommer att gå med på att börja minska sina totala utsläpp 2030.
Andra länder som Indien har ännu inte annonserat sina mål, trots att tiden för detta har gått ut.
Den andra stora frågan kommer, precis som i Köpenhamn, att bli finansieringen. Fattigare länder vill ha pengar att investera i ny och renare teknologi med och de vill ha hjälp att anpassa sin infrastruktur till ett varmare jordklot.
Det är ju i fattiga länder som klimatförändringarna gör människor hemlösa, vägar oframkomliga och åkrar obrukbara.
Tyvärr kommer också finansieringen att bli en av de svåraste att lösa. Regeringar i den rika världen vill inte behöva stå för hela notan utan tycker att exempelvis Världsbanken ska hjälpa till. För att inte tala om näringslivet. Det är onekligen intressant hur världen inom loppet av dagar kunde hosta fram miljardpaket för att rädda fallande banker men har så svårt att uppbåda samma känsla av nödvändighet när det gäller planeten.
Pengarna finns, både de privata och de offentliga.
De används bara till annat.
Det sista vi kan göra med klimatet är att ”lämna det åt naturvetarna”, eller för den delen glasstillverkarna. Klimatförändringarna är ett av de mest politiska problemen vi har. Få andra ting ställer på samma sätt frågor om ekonomisk fördelning, fattigdom och balansen mellan stat och marknad på sin spets.
Den konservativa högern kan inte acceptera att klimatförändringarna existerar eftersom de inte kan acceptera vilka konsekvenser de skulle få för deras snuttefilt ”den oreglerade marknaden” om de existerade. För hela världskapitalismens gudomliga rätt att röja runt och delegera baksmällan till framtida generationer.
På samma sätt skriver vänsterdebattören Naomi Klein i sin bok Detta förändrar allt hur hon började bry sig om klimatfrågan efter ett möte i Bolivia där lokala politiker förklarade för henne att de såg klimatförändringarna både som ett enormt hot och en enorm möjlighet.
Detta var vad som tillslut skulle tvinga den rika världen till ett större ansvar för jordens fattiga.
Den elaka tolkningen av Naomi Kleins historia är att hon först började tänka på klimatet när hon förstod hur frågan kunde passa in i den vänstervärldsbild som hon redan hade. Den snälla tolkningen är att vi alla behöver förstå vem som är skurken för att kunna engagera oss i något.
Synen på klimatförändringarna som finns inbyggd i sådant som Ben & Jerry’s nya glass är den av rätt apolitisk konflikt mellan planet och mänsklighet. Vi är alla skyldiga och måste informeras till ett annat sätt att leva. Men först är det dags att köpa en ny glass, eller att släcka lampan en timme.
Vad Naomi Klein och andra vänsterdebattörer lyfter fram är att vissa faktiskt är mer skyldiga än andra. Vissa tjänar enorma pengar, på den rådande ordningen.
Den som håller på att förstöra jorden.
Eller skapelsen, för att tala med påven.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.