Beslut i bastun blir sällan bra
Direktörerna i den flyg- och jakthärva som Svenska Dagbladet avslöjat har reagerat lite olika.
Industrivärdens vd Sverker Martin-Löf avgick, men luftade först misstanken att han avlyssnades. Christian Clausen på Nordea förklarade, sannolikt utan att fundera på tvetydigheten, att han jagade för att träffa kunder och SCA-chefen Jan Johansson tog till den mest klassiska av alla bortförklaringar.
“Typiskt svenskt” sa han ampert.
En sak har de ändå gemensamt. De kan absolut inte förstå att det skulle vara något fel att ta direktörsjeten till fotbollsmatcher eller att låta sig bjudas på lyxiga representationsjakter.
Till sist är det just det som är det mest oroande i hela historien.
Problemet med direktörernas umgängesvanor är nämligen inte att de möjligen väcker någons avundsjuka, eller ens att det till sist är människors arbete som betalat för kalaset.
Problemet är att beslut som fattas i bastun sällan blir riktigt bra. De brukar till exempel inte ge något större utrymme åt kvinnors erfarenheter eller kompetens. Dessutom gränsar jaktresor och privata flygförmåner sannolikt till korruption.
Sedan förra veckan driver Riksenheten mot korruption en förundersökning, och Finansinspektionen är speciellt intresserad av relationen mellan SCA och Nordea.
Bankaffärer som rör miljardbelopp ska helst inte fattas med möjligheten till ett bra älgpass för ögonen. Vi väntar oss mer av de personer som har makt och ansvar.
Det kanske är “typiskt svenskt”, men i så fall är det en svensk tradition näringslivet borde värna.