Äntligen ska läx-rut bort
Stockholms tunnelbana är just nu affischerat med reklam för läxhjälpsföretaget My Academy. Det påstås att sju av tio elever förbättrat sina resultat när företagets läxhjälpare är färdiga med dem.
Egentligen är det väl inte så imponerande, men tillräckligt för att ge de föräldrar som inte har råd att betala My Academy riktigt dåligt samvete. Och det är förstås precis det som är meningen.
Från början handlade skattesubventionerna av läxhjälp inte främst om utbildningspolitik. När systemet började omfatta gymnasieelever 2013 var det finansdepartementet som drev på, för att lösa byråkratins problem att sätta gränser. Att bland annat Aftonbladets ledarsida påpekade att det samtidigt skulle öka skillnaderna mellan barn till rika och fattiga familjer bet förstås inte.
I dag finns läx-rut i verklighet. Medan skolresultaten fortsätter att sjunka kan barn med föräldrar som har råd få specialundervisning av läxhjälpare från My Academy och liknande företag, i alla fall om de bor i någon av våra stora städer. Skattebetalarna får står för en stor del av notan.
Det är utbildningspolitik, av sämsta sorten.
Att ett av den nya regeringens första skarpa besked nu är att systemet med skattefinansierad läxhjälp avskaffas från årsskiftet är med andra ord bra. Den tydligaste symbolen för en politik som ökat klyftorna och försämrat skolresultaten försvinner.
Nu återstår att skapa resurser för att leva upp till löftet att alla barn ska ha rätt till den hjälp de behöver. Det är en av den nya regeringens viktigaste uppdrag.