Passiv regering väcker protester

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Inte ett spår av krispolitik

helskärm

19 november 2008. För två år sedan, vintern år 2006, präglades politiken av fackliga aktioner. Demonstrationer i centrala Stockholm, namninsamlingar med tusentals underskrifter och debattartiklar i tidningarna.

Fackföreningsrörelsen anförde oppositionen. Arbetsmarknadsministern var en jagad man.

Då handlade protesterna främst om den borgerliga regeringens försämringar av arbetslöshetsförsäkringen. Facken varnade för att trygghetssystemen hotades, varningar som visat sig väl befogade. Minst en halv miljon människor har lämnat a-kassan.

Möta lågkonjunkturen

I går demonstrerade LO åter utanför riksdagen. Några hundra trotsade snögloppet för att höra LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin tala. Också nu handlade det om a-kassan, men framför allt om bristen på konkreta åtgärder för att möta lågkonjunkturen.

–?Det är en regerings uppgift att gjuta mod i människor, sa Lundby Wedin.

Då, för två år sedan, kunde regeringen med viss rätt avvisa de fackliga protesterna. De borgerliga ministrarna hade valts på ett program, som genomfördes.

Att opinionssiffrorna avslöjat att många väljare inte uppfattat budskapet är en annan sak.

Tagit de flesta på sängen

I dag är läget annorlunda. Ingen ifrågasätter bilden av en internationell lågkonjunktur som med all kraft drabbar Sverige. Varselsiffror i nivå med krisåren på 1990-talet är ett tecken bland flera. Ekonomin har tvärstannat.

Också Anders Borg talar numer om recession, att tillväxten faktiskt ska bli negativ.

Hastigheten i nedgången har tagit de flesta på sängen. Riksbankens lappkast i räntepolitiken och de dramatiska åtgärderna inom industrin är två exempel. Alla har fått skriva om sina prognoser och sina åtgärdsprogram. Alla utom finansministern.

Trots att Anders Borg i måndags medgav att inte en siffra längre stämmer i den finansplan som ligger till grund för budgeten, syns inte ett spår av krispolitik. Inga åtgärder för varslade anställda, inget stöd för utsatta branscher och ingen allmän stimulans av ekonomin. Inga massiva satsningar på utbildning, ingen skjuts för köpkraften och inga nya infrastrukturinvesteringar.

Försvaras till sista komma

De åtgärder som skrevs ut under sommaren ligger fast, trots att förutsättningarna i grunden förändrats. Budgeten beskrivs kanske inte längre som ett ”superpaket”, men den försvaras till sista komma av Anders Borg och hans kollegor.

Det är en brist på handlingskraft som ingen regering fått mandat för. Alla som varslats, eller förlorat ett tillfälligt jobb, alla som ser kunderna försvinna från sina företag och alla som fruktar att grunden för välfärden hotas väntar sig samma sak av regeringen. Precis som de demonstrerande i går väntar de sig att regeringen ska göra något för att möta krisen.

Nu.

IP