Skrevande män tar himla mycket plats
Kampanjen har pågått i någon månad nu. Stora plakat uppmanar männen i New Yorks tunnelbana att hålla ihop benen:
”Dude…..Stop the spread, Please.”
Sluta skreva. Håll ihop benen.
Kampanjen har så klart orsakat ett sjuhelsikes liv. En del män är sårade medan andra skiter i uppmaningen. De tänker minsann fortsätta att sitta precis hur de vill.
Sammantaget kan man konstatera att männen i New York inte har någon större lust att maka på sig.
Många kvinnliga resenärer här i Sverige känner givetvis igen sig. Även vår kollektivtrafik är full av bredbenta män som fäller ut knäna. De tar förfärligt mycket plats. Vi andra får pressa ihop oss eller så väljer vi helt enkelt att stå.
Nu är den amerikanska kampanjen inte riktad mot männen som sådana. Bolaget MTA som driver New Yorks tunnelbana har problem med överbelastning. Det är för trångt helt enkelt och därför uppmanas passagerarna visa varandra större hänsyn. Det borde vara självklart, men i en egocentrisk tid krävs det tydliga förmaningar till dem som tar för sig på andras bekostnad.
Även en Stockholmsresenär skulle önska sig lite mer av den tydligheten. Då skulle man kanske slippa ryggsäckar i ansiktet, sportbagar i ryggen och manliga knän där man själv hade tänkt sitta.
Det krävs faktiskt tydlighet även inom andra områden i det här landet.
Arbetsmarknaden är bara ett exempel. Kvinnor är mer meriterade, de har högre utbildning och bättre betyg, ändå får de ständigt stå tillbaka. De får hänga vid pinnen medan männen tar de bästa platserna. 75 procent av ledamöterna i bolagsstyrelser är män. 80 procent av företagsledningarna består av män. Ni vet sådana där som tar privatplan till jaktlag och folbollstävlingar medan kvinnorna får stanna hemma.
Under en livstid tjänar en kvinna i snitt 3,6 miljoner kronor mindre än en man. En undersköterska tjänar 2 800 kronor mindre i månaden än en verkstadsarbetare. Det är klart att det blir undersköterskan som tar föräldraledigt, som vabbar och trixar för att klara barnens alla skollov.
Det är hon som går ner till deltid för att hinna hämta, handla och hantera allt från barn till gamla mammor. Hon som ser fram emot en usel pension, medan verkstadsarbetaren går en betydligt ljusare ålderdom till mötes.
För någon vecka sedan träffades de olika fackförbunden för att diskutera just kvinnolöner. Mötet verkar mest ha konstaterat att det finns löneskillnader, IF Metalls ordförande Anders Ferbe bollade sedan tillbaka frågan till de kvinnodominerade förbunden.
Det blir alltså kvinnornas uppgift att säga ifrån.
Okej, så flytta på er då. Här ska vi sitta.
Vi är fler som vill framåt i det här landet. Kvinnorna har rätt till hälften av pengarna och halva bussen, så maka på er. Håll ihop benen bara. Stop the spread.
Please.