Sverige klarar inte en monsterstorm
Sandy är en påminnelse om att regeringen nu minskar Sveriges krisberedskap
Bilderna från nedre Manhattan är fruktansvärda. När detta skrivs har 16 människor dött i USA och Kanada och 67 i karibien. Många fler har skadats av stormen Sandy. De materiella skadorna är oerhörda och ovädret tänjer USA:s förmåga till bristningsgränsen.
Samtidigt verkar samhällets grundläggande funktioner klara påfrestningen. Evakueringen har, i varje fall hjälpligt, fungerat. Myndigheterna, från presidenten och nedåt, informerar kontinuerligt och räddningstjänsten gör sitt bästa för att rädda liv.
I somras drog ett betydligt mindre oväder in över Småland. På ett dygn föll 100 millimeter regn över östra Småland. Höga vattenflöden i Emåns biflöden Brusaån och Silverån satte bland annat Hultsfred, Mariannelund och Lönneberga under vatten.
Klimatförändringarna gör att extremt väder blir både vanligare och extremare. Vi behöver helt enkelt en samhällsberedskap så att vi klarar kriserna när de händer. Annars kan extrema skyfall, iskyla och torka bli till dödliga hot även för människor i Sverige.
I december 2011 presenterade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, en rapport som visade att 18 svenska tätorter har betydande risk för översvämningar. I Edsbyn beräknas exempelvis 784 personer bo i det område som påverkas om älven Voxnan stiger till sitt högsta flöde. Även 748 personer har sina arbetsplatser i området. I Karlstad bor över 17 000 personer i motsvarande område och nästan 23 000 jobbar där. I Göteborg handlar det om nästan 40 000 arbetsplatser. Även städer som Stockholm, Uppsala och Jönköping ligger i riskzonen.
I dag rapporterade Ekot i Sveriges radio att regeringen nästa år minskar resurserna till kommunernas krisberedskap. I ljuset av Sandy och översvämningarna i Småland i somras är det en mycket märklig prioritering.
En intressant parallell till den svenska regeringens politik är att Mitt Romney i juni 2011 ville ta pengar från just USA:s krisberedskap till att minska budgetunderskottet. Något han just nu helst inte vill prata om.
För USA var det en smärtsam upplevelse när orkanen Katrina 2005 dränkte New Orleans. Frågan är hur vi skulle hantera om något liknande hände här. Skulle Sverige klara att upprätthålla grundläggande samhällsfunktioner om Göteborg översvämmades? Eller om extremt väder slår ut elförsörjningen till Stockholm? Om tunnelbanan vattenfylls? Om tågen stannar?
Hur många dagar klarar vi det, om dricksvatten, el, transporter, värme i stora städer slås ut? Hur många av oss vet vad vi skulle göra i ett sådant läge?
Det är nu över tio år sedan dåvarande regeringen tillsatte Sårbarhets- och säkerhetsutredningen. Den presenterade sina förslag i maj 2001. De förslog en ny nationell krishanteringsorganisation och lyfte diskussionen om vilka hot och risker Sverige står inför till en ny nivå.
Under några år i början av 2000-talet gick Sverige från en säkerhetspolitik som syftade till att kunna möta ett ryskt invasionshot till ett vidgat säkerhetsbegrepp där även svåra påfrestningar på samhället i fred var en viktig del.
Men det blev mycket snack och lite verkstad. Den civila beredskapen har snarare minskat än tvärtom. Det är dags att återuppta arbetet igen.