Bra att folk kommer hit
Det är något fundamentalt fel med debatten om integration och invandring.
Och då menar jag massivt, katastrofalt fel.
Allt mer fastnar samtalet i en dyster litania där invandrare utmålas som slöfockar som vill leva på bidrag. Några ”vi” antingen måste stänga gränsen för alternativt sparka på med lägre löner.
Lyssna på valfri gnällig utläggning från Jan Björklund så förstår ni vad jag menar.
För det första bygger denna typ av resonemang på en bisarr och lögnaktig människosyn. Personer som har flytt från krig och umbäranden till denna
iskalla plats i Europas utkant är knappast några latmaskar.
Vilka är ”vi”?
För det andra: vilka ”vi”? En av fem vuxna svenskar är födda i ett annat land, eller har två föräldrar som är det.
För det tredje är själva grundpremissen – att invandring är en börda och belastning – helt enkelt fel.
Ja, fel. I julas blev Anders Borg utfrågad i Ekots lördagsintervju. Han fick frågan om vad han tyckte om utspelet från Göran Hägglund där KD-ledaren flaggade för minskade volymer och talade om ”vikten av att förstå människors oro”.
Svaret var befriande, eftersom Borg helt enkelt underkände frågeställningen.
”Det är en stor fördel för Sverige att det har kommit tiotusentals människor från Syrien, Irak, Iran, och Somalia. De bidrar till att göra Sverige bättre”, sa Anders Borg.
Ett stort svek
Ja, det finns problem med integration i Sverige. Ja, vi måste bygga bostäder och se till att alla dessa högskoleutbildade människor från Syrien som
inget hellre vill än att jobba snabbt får en chans att göra det.
Men det är ett stort svek från ledande politiker att inte i dessa dagar säga som det är: att invandring är bra för Sverige. Och jag menar nu från ett icke-humanistiskt, nyttomaximerande, iskallt ekonomistiskt perspektiv.
Som Anders Borg sa i samma intervju: ”Ett mångkulturellt samhälle är ett effektivt och starkt samhälle”.
Ibland är Borg saknad
Åren som kommer blir tuffa för Europa. Vi behöver fundera på hur vi stärker vårt lands utvecklingskraft. Här är ökad invandring en del av lösningen, inte av problemet.
I går kom en konstruktiv artikel från Annie Lööf om integrationspolitiken med fokus på lösningar på de problem som finns, i stället för signalpolitik. Det ska hon ha en stor eloge för.
Inte heller i denna text lyftes dock möjligheterna för Sverige fram.
Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men det finns stunder när jag saknar Anders Borg.
Och när det känns som om den offentliga debatten om invandring i allt större utsträckning förs mellan intellektuella pygméer och lata opportunister.