Pehrson och Åkesson blir också gamla en dag

För få barn är Sveriges stora problem

Antalet barn som föds i Sverige sjunker. I längden är det ett av de största hoten mot samhällets möjlighet att fungera.

Förra året blev vi svenskar 30 200 fler. Det låter kanske mycket, men är faktiskt den långsammaste ökningen sedan 2001. I två tredjedelar av kommunerna minskade i själva verket antalet invånare.

Minus 71 personer i Dorotea låter kanske inte heller så mycket, men det betyder att den lilla Lapplandskommunen förlorade drygt tre procent av sin befolkning. Det påverkar skatteintäkter och kommunens och företagens möjligheter att rekrytera personal. Självklart krymper också underlaget för ortens butiker.

För fem år sedan besökte jag Dorotea och äldreboendet Bergvattengården. Det var tufft redan då. Det blir inte lättare nu.

En av de viktigaste förklaringarna till utvecklingen i landet är att det bara föddes drygt 100 000 barn förra året. Det lägsta antalet sedan 2003 och en ordentlig minskning jämfört med både 2022 och 2021.

I själva verket har Statistiska Centralbyrån som står för siffrorna aldrig sett att svenska kvinnor i genomsnitt fått färre barn under sitt liv.

SCB:s siffror går tillbaka till 1749.

Kan någon förklara varför ingen politiker diskuterar befolkningsutvecklingen? Det är ju det här som är landets stora utmaning.

Med sjunkande födelsetal kommer det inte att finnas personal som kan ta hand om alla äldre. Det kommer inte att finnas händer till vården och absolut inte människor som kan arbeta i de fabriker som nu byggs runt om i landet.

Sveriges problem är inte, som Johan Pehrson tycks tro, att en massa arbetslösa latmaskar inte vill flytta till Norrland. Och det är absolut inte att det finns människor från andra länder som vill komma hit, vad Jimmie Åkesson än säger.

Det kommer inte att finnas någon som kan ta hand om dem när det är dags för Pehrson och Åkesson att flytta in på hemmet

Problemet är att det inte kommer att finnas någon som kan ta hand om dem när det är dags för Pehrson och Åkesson att flytta in på hemmet. Eller som kommer att kunna arbeta och betala skatt till välfärden.

För säkerhets skull ska vi säga att de fallande födelsetalen nog inte bara är regeringens fel. Trenden har varit densamma i mer än tio år.

Det är inte heller svårt att förstå om människor drar sig för att skaffa barn just nu. Som om inte krig i Europa och en annalkande klimatkatastrof vore nog ser familjerna nu också hur inflation och räntor begränsar vardagen. Knappast en miljö som uppmuntrar till framtidstro.

Ändå är det ju precis det politiker, från alla partier, skulle behöva göra. Lägg fram reformer som kan göra livet lite lättare, inte minst för barnfamiljer. Visa att man tar utmaningar som klimat- och säkerhetshot på allvar.

De fallande födelsetalen är en varningskocka. Problemet är att de politiska ledarna tycks vara för upptagna av partitaktik och att fira Nato-inträdet för att höra den.