Dags att kyrkan slutar diskriminera

I morgon öppnar Svenska kyrkans riksdag (kyrkomötet). De 251 ombuden från hela Sverige fördelade i olika partigrupperingar (alltifrån vänstern tilll diverse politiskt obundna schatteringar) träffas i Uppsala i två omgångar.

Den här veckan är det utskottsarbete. I slutet av oktober blir det plenardebatter och beslut.

Med tanke på att kyrkan samlar sju miljoner medborgare och att alla riksdagens partier (tyvärr också sverigedemokraterna) är involverade i kyrkovalet borde kyrkomötet bevakas av medierna mer än vad som normalt görs.

De över 90 motioner som inkommit är en intressant temperaturmätning på vad som rör sig i den folkliga kyrkodebatten. Förutom alla organisationsfrågor (precis som partikongresser alltid har en dos stadgefrågor och dylikt har kyrkan sin introverta organisationsdebatt) utmärks årets kyrkomöte av några tydliga hjärteämnen: äktenskapet, miljön och Mellanöstern.

Statens utredning om ett könsneutralt äktenskap har föranlett flera motionärer att fundera över kyrkans vigselrätt. Det tycks som om att den majoritet som är för välsignelse av registrerat partnerskap håller på att splittras i två läger.

Dels de som förordar ett helt civilrättsligt/borgerligt äktenskap, det vill säga att kyrkan avhänder sig vigselrätten men erbjuder en välsignelseakt lika för homosexuella och heterosexuella par.

Dels de som anser att folkkyrkans ansvar handlar om att erbjuda vigsel och därför bör kyrkan viga homosexuella likaväl som heterosexuella.

Sen finns det den andra delen av kyrkan som helt motsätter sig homosexuella relationer. Inskränkthetens företrädare är gudskelov ganska få. Kyrkan förordar redan välsignelse för dem som ingått registrerat partnerskap. Nu är det begreppet äktenskap som debatten gäller.

Biskoparna lär vara splittrade i frågan. Stiften håller på att svara på en remiss inför kyrkostyrelsens beslut om statens utredning. Uppsala stift och Strängnäs stift har sagt nej till utredningens förslag om könsneutral äktenskapslag. Linköpings stifts biskop Martin Lind är däremot för. Han skrev i gårdagens Svenska Dagbladet tillsammans med RFSL:s ordförande, Sören Juvas: ”Det är inte kön utan kärlek det hänger på”.

Den här sidans läsare vet att vi länge drivit att äktenskapslagen ska bli könsneutral. Något annat är inte värdigt ett humant icke-diskriminerande samhälle.

Jag har också tidigare förordat att kyrkorna ska fråntas vigselrätten om de inte accepterar vigsel för alla. Här luddade utredaren tyvärr till det och lät det bli upp till kyrkorna att bestämma. Jag hoppas Svenska kyrkan tydligt deklarerar att den självklart viger homosexuella likaväl som heterosexuella framöver. Om samhället i sin lag upphör att ha särbestämmelser med ”partnerskap” för somliga medborgare kan kyrkan rimligen inte fortsätta att särbehandla vissa grupper.

Om kyrkan avsäger sig vigselrätten (vilket är en fullt rimlig ståndpunkt – äktenskapet är i första hand en borgerlig civilrättslig institution) kan den ändå inte smita undan det faktum att nutidsmänniskan längtar efter ritual och språk för stora händelser i livet, såsom äktenskap. Det gäller alla, oavsett sexuell läggning.

Välsigna kärleken. Sluta diskriminera.

Följ ämnen i artikeln