Ett år senare: Nacka nästa!
”Nu blir jag präst” löd rubriken för min krönika här på ledarplats för ett år sedan. Jag berättade att jag skulle vara ledig för att göra klart min prästutbildning.?
Under 2007 har jag pendlat till Uppsala för att studera vid Pastoralinstitutet – kyrkans påbyggnadskurs för den som har en teologisk universitetsexamen och ska bli präst.
Det har varit ett fantastiskt år. Utbildningen har handlat om allt ifrån konsten att predika till hur man möter människor i sorg eller samtalar med ungdomar om de djupast existentiella frågorna. Teori och praktik har blandats. Den som har följt min blogg på nätet vet att jag har trivts väldigt bra.
I går var det fest i Storkyrkan. Jag och mina sex studiekollegor i Stockholms stift prästvigdes och en kvinna diakonvigdes. Allt under ledning av biskop Caroline Krook och domprost Åke Bonnier.
I den knökfulla kyrkan satt en salig blandning av nära och kära, vänner inom politik, media och kyrka. Det kändes mäktigt. Just denna mix av kulturer och värderingar har format mig som människa och opinionsbildare.
”Längtan att få fullfölja min prästutbildning har växt sig allt starkare under senare år /- - -/ Jag vet inte, men jag har under hela mitt liv försökt kombinera det existentiella med det samhälleliga. Också här på ledarsidan har mina texter rört livsfrågor, inte bara dagspolitik”, skrev jag i min krönika då för lite mer än ett år sedan.
I går förverkligades min innersta längtan. Jag har nu blivit präst på riktigt.
I boken ”Uppbrottslingar” skriver tidningsmannen och författaren Bertil Torekull om sina egna och andra människors uppbrott och nystarter i livet.
Där är ingenjören från Chalmers som blev antikskribent och startade en tidning, fiskaren som blev skräddare och sen skeppsbyggare, politikern som bytte parti och blev invald i EU, popskribenten som blev sparrisodlare, det gamla pensionärsparet som bestämde sig för att bryta upp från tillvaron i Sandviken och flytta till Österlen.
Och många fler spännande människoöden.
”Uppbrott, stora och små. En del bara sociala, några nyskapande, men som ett yvigt mönster massor av uppbrott, i vissa fall livsomvälvande. Som om starkare krafter rådde i dessa människors liv, som bleve de verktyg för något okänt...”, skriver Torekull.
Jag bröt en gång upp från Lund och mitt intensiva kyrkoengagemang och blev politisk journalist på Örebro-Kuriren.?
Nu tjugo år senare står jag inför ännu ett uppbrott. Eller egentligen inte. Det är en fortsättning. Jag lämnar inte. Men jag kommer hem. Den dröm jag burit på alltsedan jag var 15 år har gått i uppfyllelse.
Nu väntar ett år som pastorsadjunkt. Det är ett slags ”AT-tjänst” som är obligatorisk innan man blir behörig som präst. Jag ska tjänstgöra i Nacka församling.
Min tjänstledighet från tidningen fortsätter och Olle Svenning kör vidare som t?f chef på ledarredaktionen.
Jag skriver mina måndagskrönikor och bloggar. Jag deltar också i Aftonbladets styrelsearbete.?
Uppbrott? Nej, men fördjupning. Jag vill fortsätta att verka i gränslandet mellan det existentiella och det samhälleliga.
Vi ses i spalterna och kanske i en och annan predikstol under 2008.