Läxdirektörerna ska inte subventioneras
Det råder krisstämning inom den privata läxhjälpsbranschen. Det kunde Dagens Eko rapportera i går. Av 15 tillfrågade företag räknade fyra med att få lägga ner, och de övriga tror på färre kunder och mindre omsättning.
En av läxdirektörerna gråter ut inför Ekots mikrofon:
– Det här gick väldigt fort och vi blev väldigt förvånade och väldigt ledsna.
Förvånade och ledsna?
Den som kliver in i en kraftigt skattesubventionerad bransch som dessutom är politiskt kontroversiell borde i vart fall inte bli förvånad när förutsättningarna förändrats. För läxhjälpsbranschen har subventioner, hur ogärna anhängarna än medger det.
Systemet ökar klyftorna
Fakturamodellen för rut- och rot-avdrag innebär att Skatteverket står för en stor del av räkningen. Pengar som redan betalats i skatt går alltså till läxhjälp åt barn vars föräldrar är tillräckligt rika när de i stället hade kunnat användas till lärarlöner, skolböcker eller stöd till de barn som skulle behöva det bäst.
Till och med Annie Lööf måste begripa att det är en subvention.
Att systemet också ökar klyftorna när just växande klyftorna är en av orsakerna till elevernas fallande resultat gör dessutom läx-rut till riktigt dålig utbildningspolitik.
Men det är väl inte läxhjälpsföretagens huvudvärk.
Inget de skäms över
Sjuka och arbetslösa har i åratal fått höra att de är ”bidragsberoende”, men frågan är om vi inte fått ett näringsliv med branscher som helt enkelt förväntar sig anställningsstöd, reducerade arbetsgivaravgifter och – som i läxbranschen – rena utbetalningar från Skatteverket.
Och att döma av klagosången från läxdirektörerna är det bidragsberoendet inte något man skäms över.