Kristersson ägnar mer tid åt frisyren än kriser
Det går åt helvete men statsministern festar bara på
På årets kanske fattigaste dag, onsdagskväll precis innan löning i januari, höll så statsminister Ulf Kristersson sitt stora kalas.
Jag orkar inte skriva en indignerad text som klagar på att rikets statsminister bjuder på snacks och alkoholfri cider. Ska det kritiseras är det snarast festernas torftighet när alla policydokument ska följas.
Men reaktionerna säger något om den statsminister vi har och problemen han själv skapat.
Ulf Kristersson har fyllt 60 år. Det är på sin plats att gratulera. Men utöver den stora bemärkelsedagen har han inte mycket att fira. Ekonomin bromsar in, arbetslösheten stiger. Breda grupper har det mycket svårt. Välfärden slaktas. Byggbranschen kollapsar. Regeringen är passiv.
I Agenda i söndags visade finansminister Elisabeth Svantesson att högerregeringen inte har ambitionen att göra något åt de brister som den senaste tidens krigslarm och järnvägs- och E22-haverier avslöjat.
Sällan har en regering sett så internt förvirrad ut. I ena änden av regeringspartiet Moderaterna står ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bolin och gapar, med en retorik som framtagen av Chat-GPT – ”ge mig ett högstämt bombastiskt tal om krigshot”. I andra änden finansminister Svantesson som säger att vi inte kommer lägga pengar på krisberedskapen. Hon låter dock inget hindra henne från att sänka skatten.
Budskapen går inte ihop.
Enligt min tillfällige programledarkollega i SVT, PM Nilsson, är läget perfekt för Moderaterna. Men alla utifrån ser att det är en skönmålning. SD är ensamma nästan lika stora som de tre små dvärgar som regeringspartierna förvandlats till.
Statsministern är kanske inte helt naken, bara ytterst lättklädd för årstiden.
EU-valet kan bli en pina. Kommer Kristersson nå upp till Bo Lundgren-nivå? Vad utom statsministerposten skyddar honom från att ryka?
När allting går en emot får man köra förströelse. I mina flöden finns bilder från unikt många mingel hos statsministern. I Sälen var statsministern flitig i skid- och joggingspår. Han är i riktigt bra form. Knappt sliten.
Men svenska folket kanske hellre hade haft en lite lönnfet statminister som skötte sitt jobb. En som byggde järnvägssystem som funkade, rustade skyddsrum och hade något mer än alarmism och individuell prepping att erbjuda medborgarna om kriget nu bara är några år bort.
En som hade ägnat sitt rike lika mycket omtanke som sitt hår.
Då hade de nog folk unnat honom lite champagne.