Klarar Pourmokhtari att minska utsläppen 2023?
Förra året var en katastrof
Nytt år, nya tider. Eller?
Sedan årsskiftet har Sverige inte längre ett miljödepartement. Hur det blev så, i en tid när fokuset på klimat- och miljöfrågor borde vara större än någonsin, är en gåta.
Förvisso menar den nya regeringen med att de numera har ett ”superdepartement” där klimat- och näringslivsfrågor samlas under samma tak. Att minska anslagen till klimat- och miljöfrågor med cirka 60 procent känns inte riktigt ”super”. Men det kanske bara är jag.
2023 kommer vara ett år av utmaningar inom klimat- och miljöpolitiken.
Vad som komma skall är alltid svårt att veta, men historien kan alltid ge oss några ledtrådar.
Så låt oss titta tillbaka på 2022 för att se vad som faktiskt hände runtom i världen när det kom till vår tids ödesfråga.
Januari: Årets första månad är ovanligt varm. Igen. Under julhelgen hade många sett Netflix-filmen Don’t Look Up som är en samhällssatir över hur världen behandlar klimatkrisen. Flera kritiker sågade filmen, men under året får vi se flera scener bli verklighet.
Februari: Valplattformarna inför riksdagsvalet formas. Klimatfokuset från 2018 verkar bortglömt bland bygghjälmar och neonfärgade västar. Trots att FN:s klimatpanel (IPCC) släpper en ny larmrapport. I The Guardian analyseras rapporten och reporter ger svar på vad som står på spel om utsläppen inte minskar. Svaret är enkelt: allt.
Mars: Klimatpolitiska rådet presenterar sin rapport om Sveriges klimatarbete. Eller snarare dom. Rådet säger att i princip att riktningen är god, men att man behöver gasa på. Därefter ger rådet fem rekommendationer till regeringen. Bland annat föreslår man att de politiska styrmedlen ska stärkas.
April: Enligt Världsnaturfonden WWF och Uppsala universitet är utsläppsminskningarna alldeles för låga. För att Sveriges ska hålla sin del av Parisavtalet krävs en utsläppsminskning på 21 procent. Redan i år. Annars måste det minska med 38 procent under 2023.
Maj: Bin surrar, fåglar sjunger, och… i Indien slutar fåglarna sjunga. Fåglarna faller ner döda från himlen på grund av överhettning. I Pakistan är det så varmt att asfalten smälter. Värmen beskrivs som skräckhetta när den närmar sig 48 grader. Till Washington Post säger forskaren Amir AghaKouchak, professor vid University of California, att: – Det här är det nya normala och troligen kommer det bara att bli värre i framtiden om vi inte vidtar allvarliga åtgärder.
I samma veva granskar Dagens ETC privatjetars utsläpp. Tidningen räknar på att utsläppen motsvarar 41 000 bilar. Föga anar man då att den nya regeringen, ett halvår senare, ska investera i en tredje privatjet.
Juni: Det är nu 50 år sedan Sverige tog initiativ till ett miljömöte i Stockholm. Nu är världens ledare tillbaka för att sätta klimatet på agendan. Några dagar innan mötet släpper DN en granskning som visar att Sverige bara uppnått en fjärdedel av målen. Fridays For Future kallar konferensen för greenwashing och anordnar en klimatmarsch. Men marschen hindras av en annan klimatrörelse som kallar sig för “Återställ Våtmarker”.
Journalister som försöker bevaka klimatdemonstrationen förs bort av polis som försöker efterforska journalisternas källor. Några partier blir arga över klimatprotesterna på motorvägarna. I Tidölagets nya budget, som presenteras några månader senare, går det att se att den nya regeringen lagt 200 miljoner extra för att återställa just våtmarker. Anslaget tas dock från det generella skyddet för natur.
Juli: En hetvägg, fast utan semla. Istället är det flera skogsbränder runt om i Europa. Tusentals människor flyr från sina hem för att undkomma lågorna. En del dör när temperaturen närmar sig 45 grader. Rysslands krig har nu pågått i fem månader och i EU röstar L, M, KD och SD för att klassa fossil gas som hållbart i EU:s taxonomi.
Augusti: Europa befinner sig i den värsta torkan på flera hundra år. Det regnrika landet Storbritannien larmar om låga grundvattennivåer. Men torkan når inte den svenska valrörelsen. Här reduceras frågan till kärnkraft i en gemensam valbuss, som Liberalerna innan regeringsförhandlingarna vägrar kalla gemensam, åker det blåbruna blocket runt på en kärnkraftsturné i landet. Att Frankrikes kärnkraft står still till följd av hettan är det ingen som nämner.
September: Sverige fortsätter pumpa in rysk gas. Greenpeace gör en aktion i Nynäshamn för att stoppa leveransen. Ännu ett klimatavtal skjuts på framtiden – det som handlar om att skydda en tredjedel av haven till 2030. Dagens ETC avslöjar att SD organiserar trollarméer mot unga klimataktivister. I slutet av augusti till början av september täcks en tredjedel av Pakistan av vatten, när landet utsätts för en av de värsta naturkatastroferna någonsin. I Sverige fortsätter valdebatten att handla om kärnkraft. SD, M, KD och L vinner riksdagsvalet.
Oktober: SD, M, KD och L presenterar vad de kallar en “överenskommelse för Sverige”. I vad som senare kommer att bli känt som Tidöavtalet nämns ordet kärnkraft 18 gånger. I “överenskommelsen för Sverige” nämns hav och skog noll gånger. Naturskyddsföreningen, som kritiserat avtalet och miljödepartementet läggs ner, får ett mejl från en sverigedemokrat som vill veta vilka organisationens givare är.
På Afrikas Horn tvingas nära 20 miljoner på flykt från den värsta torkan som drabbat regionen på 40 år.
Romina Pourmokhtari, före detta ledare för Liberala Ungdomsförbundet, utses till ny klimat- och miljöminister. Runtom i världen uppmärksammas en ny slags klimataktion – aktivister kastar mat och färg mot kända konstverk.
November: I regeringens budget har anslagen till klimat och miljö dragits ner med nära 60 procent. Forskare oroar sig för att Sverige ska missa sitt klimatmål till 2030.
Pourmokhtari åker till COP27 där hon blir utskälld av Climate Action Network (CAN) för att förhala förhandlingarna om en stödfond för det globala Syd. I en intervju med SvD frågar en reporter finansministern Elisabeth Svantesson (M) om hur regeringen ska nå klimatmålen. Hon svarar: “Når vi inte målen, så når vi inte målen”.
Fler än 600 ungdomar, som kallar sig Aurora, stämmer staten för sitt bristande klimatarbete.
December: Så kommer nyheten om att 2022 är det fjärde varmaste året någonsin. Parallellt med detta börjar högt uppsatta sverigedemokrater ifrågasätta FN:s klimatpanels (IPCC) forskning. Därefter lamslås stora delar av USA i vad som kallas en “bombcyklon” av kyla, på nära 48 minusgrader. Fenomenet beror antagligen på en försvagad jetström. Flera hemlösa människor dör till följd av ovädret.
Vilken klimatkatastrof år 2022 var, så här i backspegeln. Att man lägger ner miljödepartementet efter ett sådant år känns mist sagt... apart. Ännu sjukare är det att man minskar anslagen till budgeten och rycker på axlarna till att man kommer missa klimat- och miljömål.
Aja, departement eller inte: i år måste utsläppen minska rejält. Helst med 38 procent. Hur Pourmokhtari och Busch ska lyckas knäcka den nöten inom sitt ”superdepartement” återstår att se.
Men all lycka till Tidölaget!
Kom ihåg: Unga generationers dom kommer vara hård. Förhoppningsvis blir Auroramålets dom det också.