Putin kan och måste stoppa konflikten nu
Kriget förändrar synen på Ryssland
Hundratals rosor, nejlikor, azaleor och solrosor ligger i högar utanför den nederländska ambassaden i Moskva, rapporterar Frankfurter Allgemeines korrespondent Friedrich Schmidt.
”Förlåt oss” står det.
Tydligen.
En del meddelanden är på holländska.
”Förlåt oss för skurkarna som sköt ner planet”.
Andra är skrivna på ryska.
”Vi vill inte ha krig”.
När Malaysia Airlines flight MH17 störtade över östra Ukraina i torsdags så dog 193 holländska medborgare . För ett land som Nederländerna med 16 miljoner invånare är det, om man tar hänsyn till befolkningsstorleken, lika många som USA förlorade den 11 september 2001.
För det lilla, platta landet känt för sina kanaler, tulpaner och en konstnär som målade solrosor är detta den ohyggligaste av tragedier.
Det är just i solrosfälten i östra Ukraina som räddningsarbetarna söker efter liken.
Solhattar, sommarkläder, Haribo-godis från taxfree-affären och ett svartvitt gosedjur i form av en apa.
Allt är utspritt över flera kilometer.
En del lik är intakta, andra brända bortom all igenkänning. De 298 ombord från nästintill ett dussin länder är döda, inklusive några av världens ledande aids-forskare. På väg till en stor medicinsk konferens i Australien slutade de sina liv här i en explosion över Ukrainas solrosfält, offer i en konflikt som de hittills nog inte visste särskilt mycket om.
Kriget i östra Ukraina gick den 17 juli 2014 från en regional angelägenhet till en global.
Utifrån vad vi vet i dag verkar det ha varit proryska separatister som sköt ner planet. Förmodligen har de avfyrat en missil i tron att flygplanet varit militärt och från Ukraina.
De har i flera månader fått vapen, stöd och skydd av Ryssland.
Det måste bli ett slut på detta.
De ansvariga måste ställas till svars.
Händelsen måste utredas.
De utrikespolitiska konsekvenserna är dock redan här.
”Putins rebeller sprängde plan”, ”Putin mördade min son”, ”Ryska gangsters mördade våra älskade”, ”Allt pekar nu mot Putin” har de brittiska tidningarna dundrat under helgen.
Och det var väl kanske väntat. Mer intressant är att följa de tyska reaktionerna.
Tyskland är inte bara det utan tvekan mäktigaste landet i EU, utan också ett land som stått Ryssland nära. Tyskarna har uppfattat sig ha en speciell förståelse för Ryssland och sedan Sovjetunionens fall har Berlin fört en öppen och samarbetsinriktad politik gentemot Moskva. Det var en naturlig fortsättning av det som på 1970-talet blev känt som ”Ostpolitik”: Den tyske kanslern Willy Brandts fokus på dialog och ekonomiskt samarbete österut.
Efter Sovjetunionens fall har Tyskland fortsatt på detta spår och mantrat har varit ”förändring genom närmande” (Wandel durch Annäherung). Tanken är att Tyskland genom att närma sig Ryssland ska hjälpa landet att omvandlas i öppen och modern riktning. I Tyskland har både kristdemokrater och socialdemokrater varit övertygade om att varaktig fred i Europa aldrig kan åstadkommas i opposition till Ryssland.
Moskva måste vara med på noterna. Tyskland har sett det som sin roll att se till att det händer. Man har medlat mellan Ryssland och västvärlden.
Och detta blev en av grundbultarna i den tyska utrikespolitiken.
Inställningen grundar sig delvis i skuldkänslor för det lidande som det ryska folket utsattes för under andra världskriget. Men också i att Ryssland har blivit en viktig exportmarknad för tyska varor.
Känslan av närhet till Ryssland gäller inte bara den tyska eliten.
I en studie gjord av Körber Foundation ställdes frågan till vanligt folk: ”Vilket land bör Tyskland samarbeta med i framtiden?”
56 procent svarade USA.
53 procent svarade Ryssland.
Detta var emellertid innan krisen i östra Ukraina hade blossat upp till nuvarande nivåer av orolighet. Det var definitivt innan en missil strödde kropparna av 298 människor över de ukrainska fälten.
Pressen kommer nu att öka för fler internationella sanktioner gentemot Ryssland.
Det är Vladimir Putin som kan stoppa det pågående kriget i östra Ukraina.
Och den ryska presidenten har ett ansvar att göra detta.
Om så bara för att det också är vad som ligger i Rysslands intresse.
Det tycktes länge som om Ryssland var på marsch mot en säker demokratisk och modern framtid. Tyskland var övertygat om denna sak. Därför behövde Tyskland heller aldrig riktigt välja.
Det fanns ingen konflikt mellan öst och väst att ta ställning i.
För Europa är kriget i östra Ukraina existentiellt. Det har förändrat relationen till Ryssland och därmed Europas självförståelse.
Den sista målning som Vincent van Gogh, den store holländske konstnären, någonsin målade föreställde ett solrosfält.
Nederländerna är i dag ett land i sorg.
Europa är i chock.
Och kriget måste få ett slut.