Dags att visa EU:s muskler

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

1 Augusti 2006 Från hela världen hördes fördömanden av Israels attack mot staden Qana i södra Libanon, där minst 37 barn dödades. Israel tvingades till ett tillfälligt eldupphör. I går deklarerade dock den israeliske försvarsministern att någon permanent vapenvila inte är aktuell. Israel har dessutom fortsatt att bomba östra Libanon.

USA ger sitt fulla stöd till Israels bombanfall. Varje försök till FN-resolution om vapen-vila har motarbetats. Inte ens massakern i Qana kunde fördömas av säkerhetsrådet på grund av USA.

Det är pinsamt. Om inte den internationella institution världen har för att agera mot brott mot mänskliga rättigheter och krig kan reagera nu, när kan den då göra det?

Föredömligt tydlig

Sveriges utrikesminister, tillika ordföranden i FN:s generalförsamling, Jan Eliasson har varit föredömligt tydlig i sin kritik mot Israels oproportionerliga våld. Han har också uttalat sin besvikelse över säkerhets-rådets handlingsförlamning.

I dag träffas EU:s utrikesministrar. Det är hög tid att de använder den makt de faktiskt har.

EU hör till Israels viktigaste handelspartner. Handelsavtal ger Israel förmåner på EU:s inre marknad och planer finns på att Israel ska få liknande fördelar som Norge har genom sitt EES-avtal.

Ekonomisk makt

Handelsavtalen är dock inte villkorslösa. De ekonomiska förmånerna beror på om Israel respekterar de mänskliga rättigheterna.

Här har EU ett ekonomiskt verktyg som unionen bör utnyttja i en av de allvarligaste konflikterna på länge i Mellan-östern. Redan den israeliska ockupations-politiken och murbyggandet på Västbanken är brott mot mänskliga rättigheter och folkrätt, men det har EU upprörande nog hittills blundat för.

Nu är det dags att visa sina europeiska muskler.

Sverige bör driva att EU avbryter frihandeln med Israel så länge som landet bryter mot de mänskliga rättigheterna och folkrätten. EU:s utrikesministrar bör också kritisera USA för att blockera en FN-resolution om omedelbar vapenvila.

Idén att sända en internationell fredsstyrka till södra Libanon ska behandlas vid dagens möte. Frågan är svår. Villkoren måste diskuteras noggrant.

Sverige bör tydligt markera att en sådan styrka ska ha FN-mandat och måste vara godkänd av alla stridande parter, det vill säga Israel, Libanons regering och Hizbollah. Den måste ha mandat att agera mot både israeliskt intrång i Libanon och mot Hizbollahs attacker mot Israel.

40 år av ockupation

Om en sådan FN-styrka ska sättas in måste det till regelrätta fredsförhandlingar mellan parterna där både frågan om Shebaagårdarna (Golan) och Hizbollahs avväpnande ingår. Sannolikt måste också en fångutväxling ske.

Grundkonflikten får inte heller glömmas bort – den som handlar om Israels snart 40-åriga ockupation av Palestina. Den humanitära situationen på Gaza och Västbanken är vidrig. Ur spillrorna av den sönderslagna palestinska vardagen föds bara hat och frustration.

Liksom stödet till Hizbollah ökar bland folk i ruinerna i Libanon.

Det är hög tid att EU tar avstånd från USA:s och Israels förödande krig mot terrorismen.

HK