Europas demoner väcks till liv igen
BRYSSEL Nyligen stod det klart att franska Socialistpartiet tvingas sälja sitt partihögkvarter, klassiska rue de Solférino 10 i Paris.
Det var en av snackisarna när Europas unga socialdemokrater i veckan samlades till jubileumsfest på restaurang La Tricoterie i Bryssel. Med pompa och ståt firades bildandet av Young European Socialists, ett SSU på europanivå, för 25 år sedan.
Det blev en sällsam tillställning.
- Socialdemokratin har sett bättre dagar, sa Sergej Stanisjev, tidigare premiärminister i Bulgarien i välkomsttalet.
”Optimister”
Stanisjev är ordförande i Party of European Socialists, som samlar EU:s socialdemokratiska partier. Även europapartiet fyllde 25 år i veckan men om någon firade är osäkert.
- Vi är optimister, sa Sergej Stanisjev och skålade för framtiden.
Framtiden.
"Optimism" är kanske inte första ordet man kommer att tänka på. De senaste åren har socialdemokratin åkt på svidande nederlag i Polen, Nederländerna, Frankrike, Tyskland, Tjeckien och senast i Österrike.
Genomklappningen är på många sätt även EU:s kris.
1992 när Young European Socialists bildades hade muren just fallit och mot slutet av 90-talet regerade socialdemokrater i 13 av EU:s dåvarande 15 medlemsstater. Politikens stora stjärnor var Tony Blair och Gerhard Schröder.
Det var en tid när allt var möjligt.
Nu är allt i stället omöjligt.
Europas förenta stater
”Jag vill tala till er i dag om Europas tragedi”.
Så inledde Winston Churchill sitt tal 19 september 1946 i Zürich när han lanserade idén om "Europas förenta stater".
Lösningen på tragedin var samarbete, annars - varnade Churchill - väntar nya tragedier. Ur den insikten föddes EU.
Sedan murens fall har utvecklingen gått blixtsnabbt. Socialdemokratin har varit drivande både för en fördjupning av samarbetet och att släppa in fler länder. Så här i efterhand kunde man ha önskat sig lite mer eftertanke.
Utvidgning, euron, Schengen
Ungern och Polen gick med 2005 utan att det fanns tydliga regler för vad Europa skulle göra om de återföll i auktoritärt styre.
Euron skapades utan de politiska verktyg man hade behövt för att möta en kris vilket blev livsfarligt när Grekland kapsejsade. Och Schengenavtalet, det gränslösa EU, skapades utan att någon yttre gräns eller gemensam flyktingpolitik fanns på plats.
Det gick lite fort, i all entusiasm.
Jag minns euforin väl, jag var själv ordförande, eller "president" som det kallas, i Young European Socialists under början av 90-talet.
Vi drev på utvecklingen så gott vi kunde.
Finanskris och flyktingkris
Ania Skrzypek är seniorforskare på Foundation for European Progressive Studies, FEPS, en progressiv tankesmedja i Bryssel. Hon beskriver just kriserna som avgörande, finanskrisen och flyktingkrisen. De skapade ett behov av trygghet som socialdemokratin inte svarade upp mot.
Hon beskriver det som nu sker i termer av en ”kontrarevolution”.
Förändringarna har varit enorma, globalisering och digitalisering förändrar vardagen samtidigt som alla djupare värderingar, som familj, religion, könsroller och syn på arbetslivet är uppe till omförhandling.
Och sådana "revolutioner" föder alltid sitt motstånd.
Där högern är svag
Högerpopulister förstår detta - som i hennes hemland Polen. Där gick Nationalkonservativa Lag och rättvisa till val på en jättehöjning av barnbidraget. Förslaget bemöttes med att det var ekonomiskt oansvarigt.
- Men det handlar inte om ekonomi. Lag och rättvisa vill återskapa en livsstil där bara en i familjen arbetar. Det handlar om värderingar, om längtan efter något som försvunnit, säger Ania Skrzypek.
Om inte vänstern har ett svar på detta står den tomhänt. Högern säger "vi kommer att skydda dig", vad säger vänstern?
För Ania Skrzypek är vägen ut ur fällan debatten om jämlikhet, om ett "socialt Europa" som det heter på Brysselslang. Det är där energin finns i en tid när en handfull av jordens rikaste äger lika mycket som halva världen.
En vänster som vågar prata jämlikhet möter dessutom högerpopulister där de är som svagast - eftersom högerpolitik alltid till slut gynnar eliten.
För mycket politik
Pieter Cleppe, chef för tankesmedjan Open Europes Brysselkontor tycker tvärtom att problemet är för mycket politik.
- "Socialt Europa" betyder omfördelning på EU-nivå. Vi har redan ett stort omfördelande program i EU och det är jordbrukspolitiken, det känns inte så lockande, eller hur?
Open Europe vill att nuvarande EU ersätts med en fri marknad där stater samarbetar om att ta bort handelshinder och möjligen i frågor som terroristbekämpning. Men i princip ska länderna vara fria att bedriva vilken politik de vill.
Problemet med detta är naturligtvis att klyftorna och polariseringen riskerar att öka. Nästan alla större frågor, från klimatförändringar till säkerhet, är gränsöverskridande. Marknaden är dessutom bra på att skapa välstånd men knappast på att bygga samhällen utan rädsla.
Centrum mot periferi
Det pratas i dag mycket om att höger-vänsterskalan inte längre räcker för att förstå politiken, att den kompletterats med en konfliktlinje där auktoritära och frihetliga värden står mot varandra, ett kulturkrig.
Men även detta är en förenkling. Europas politik handlar allt mer om centrum mot periferi, om de som befinner sig i mitten och de som bara dras med av utvecklingen. Kanske är detta den verkliga drivkraften: Bryssel mot resten.
I baren på La Tricoterie sitter en före detta toppolitiker med ett glas vitt vin. Nu söker han jobb, bortsvept av en tidsanda som han inte riktigt får grepp om.
- Det är inte bara det socialdemokratiska Europa som står på spel nu, det är det civiliserade Europa.
De gamla demonerna
”Demonerna har inte försvunnit - de bara sover, det visade krigen i Bosnien och Kosovo” som EU-kommissionens president Jean Claude Juncker en gång uttryckte saken.
Från separatismens Katalonien till Ungerns fascister håller demonerna på att vakna. När vänstern misslyckas med att ge svar på de frågor människor ställer växer nationalismen i dess ställe.
Den Europeiska ledare som kanske gett det tydligaste svaret på denna utmaning är Frankrikes president Emmanuel Macron. Han vill återstarta den tysk-franska motor som hittills drivit så mycket av den europeiska integrationen framåt.
Macron vill se ökat samarbete inom en mängd områden, från utbildning och miljö till migration och försvar, där de som vill kan gå före medan övriga, som Sverige kan följa efter i sinom tid.
Macron haltar
Men Macrons vision haltar. Det är för det första tveksamt om Tyskland egentligen vill leda något alls. I valet nyligen vände sig EU:s viktigaste medlemsland istället inåt.
För det andra saknar Emmanuel Macron just de sociala reflexer som krävs för att få de som tycker att Bryssel ligger väldigt långt borta med på tåget. Hans egen inrikespolitik tippar åt höger snarare än vänster. Det är ett dåligt tecken.
Samtidigt har ingen politisk ledare till vänster presenterat någon alternativ vision, det enda som hörs i debatten förutom Macron är högerpopulisternas monotona malande.
Göteborg
I veckan öppnar EU:s sociala toppmöte i Göteborg. Det är precis den debatt Ania Skrzypek efterlyser. Stefan Löfven har inför mötet pekat ut ökad jämlikhet som en central fråga för Europas framtid.
Men om det ska bli verklighet krävs reformer på Europeisk nivå - att vi vågar tro på politiken som verktyg igen. Och att lite av entusiasmen från 90-talet tillåts komma tillbaka.
I en tid av nationalism krävs mod att stå för motsatsen. Macron har det modet, frågan är om Europas socialdemokrater också förmår erövra det?
I Göteborg räcker det inte med tomma ord och svikna förhoppningar.
För då är risken att helt andra krafter tar över Europas taktpinne.