Otryggheten förvärrar krisen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

8 maj 2009. Privatkonsumtionen i Sverige kommer att falla med tre procent 2009 bedömer EU-kommisionen i en ny rapport. Jämför man med EU-snittet på 1,5 är det en ytterst anmärkningsvärd siffra. Vi svenskar har förändrat vårt konsumentbeteende mer än andra länder. Och det får konsekvenser.

Tillväxten i Sverige sjönk kraftigare än i EU som helhet under fjärde kvartalet 2008 och arbetslösheten ökar snabbare än i resten av unionen. Skillnaden beror inte på en sämre exportutveckling, utan på en större minskning av den inhemska konsumtionen.

Tvingas satsa

Regeringen har under våren glatt hävdat att det är våra ”starka sociala skyddsnät” som gör att Sverige inte behöver satsa lika mycket på krisbekämpning som andra länder. Är trygghetssystemen väl utbyggda kan hushållen i högre grad hålla uppe sin konsumtion, vilket dämpar konjunkturnedgången. Och det stämmer naturligtvis.

Sociala välfärdssystem fungerar i den bemärkelsen som stötdämpare i ekonomin och det är brist på sådana som gör att exempelvis USA och Storbritannien har tvingats satsa astronomiska summor i stimulanser.

Tysklands tålamod prövades minst sagt hårt när Gordon Brown i vintras försökte läxa upp dem för att inte bedriva en tillräckligt expansiv finanspolitik. Sådan kritik är svårt att ta från någon som i ett decennium kritiserat Tyskland för det motsatta: landets mer omfattande välfärdsstat.

Försvagad trygghet

Problemet i Sverige är att trygghetssystemen inte är vad de har varit. De har försvagats av precis samma regering som nu försöker använda dem som ursäkt för att slippa bedriva politik.

Hälften av de arbetslösa får ingen arbetslöshetsersättning alls visar en ny kartläggning gjord av Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen. Och runt en halv miljon människor har lämnat försäkringen sedan regeringen sänkte ersättningen och höjde avgifterna. Otryggheten gör att konsumtionen faller och krisen förvärras.

Internationella valutafonden, IMF, beskriver hur globala kriser som den vi nu befinner oss i är så mycket svårare att få bukt med. Det finns inte någon internationell marknad som kan dra igång exporten på det sätt som är nödvändigt och en återhämtning måste därför i hög grad vara styrd av nationell efterfrågan. Politiken på nationellt plan spelar med andra ord roll. Det rakt motsatta från resonemanget vi har blivit vana vid här hemma: ”Den globala krisen är inte Fredriks fel – alltså kan Fredrik inget göra”.

Spenderar inte – sparar

Men Fredrik Reinfeldt borde oroa sig över människors oro. A-kassan i Sverige är i dag sämre än i många andra EU-länder och otryggheten leder till att människor sparar en större del av sina inkomster.

Sverige halkar efter. Det hade inte behövt vara så.

KK