Ansvarslösa chefer driver fram strejken
TORSDAG 20 JUNI 2013. Kollektivtrafikstrejken
För passagerarna innebär en upphandling av kollektivtrafik sällan någon dramatik. Bussarna och tågen är de samma, och tidtabellerna också. I alla fall till en början.
Visst har det hänt att entreprenörer misslyckats, men då lovar politikerna snart att allt ska fixas med en ny upphandlingsrunda.
För de anställda har däremot varje upphandling varit en ättestupa. Anställda som gjort samma arbeten i åratal kan tvingas söka om sina egna jobb. Över en natt kan en chaufför gå från att vara fast anställd med många tjänsteår och den högsta lönen till en provanställning med betydligt sämre betalt.
Och ändå köra precis samma buss, på precis samma sträcka.
Får konsekvenser
Sedan i går strejkar bussförarna i Stockholm, Södertälje och Umeå.
Tidningarnas rubriker handlar om kaos.
Ingen kan ifrågasätta att de anställda i kollektivtrafiken verkligen gör en samhällsviktig insats. I synnerhet storstäderna fungerar inte utan tåg och bussar. När de anställda strejkar får det konsekvenser.
Precis därför borde vi fråga oss, hur belönas detta samhällsviktiga arbete? Och hur behandlas de som utför det?
Det är nämligen precis det konflikten handlar om.
Retar direktörerna till vansinne
Bussförarna strejkar naturligtvis för att få lika stora löneökningar som andra på arbetsmarknaden, i kronor räknat. Trots att nästan hela avtalsrörelsen är avslutad retar det kravet fortfarande direktörerna till vansinne.
Dessutom gäller konflikten scheman och arbetstider. Delade turer, långa arbetsdagar och orimliga tidtabeller är vardag, och det vill fackförbundet Kommunal ändra på.
Men framför allt är det en sak som fått facket att ta fram storsläggan. Anställningstryggheten.
Systemet där de anställda tvingas söka om sina egna jobb är naturligtvis orimligt, och dessutom destruktivt för verksamheten. Vem kan bygga upp kollektivtrafiken långsiktigt om varje upphandling innebär en möjlighet för konkurrenterna att dumpa priset och lönerna?
Därför står bussarna stilla i dag
Att ytterligare en konflikt – i spårtrafiken – i går kunde undvikas visar att det går att hitta lösningar, om viljan att ta ansvar för passagerarna och personalen verkligen finns. Ändå har arbetsgivarna i bussbranschen, Transportgruppen, vägrat att diskutera vad som ska hända med personalen när ett nytt företag tar över. En fråga för politikerna, eller för EU, säger direktörer och presschefer så snart de får syn på en mikrofon.
Det är därför bussarna står stilla i dag. Direktörernas ovilja att ta ansvar har tvingat fram strejken, och det är resenärerna som får betala priset.