Det är roligare med jihad än klassklyftor

Den nionde januari skickade Twitter ut en världskarta där de märkt ut var folk använt hashtagen #JeSuisCharlie, ”Jag är Charlie”.

En hashtag är ett sätt att b­erätta vad man skriver om på mikrobloggen. Det är också ett sätt att ta politisk ställning. Att tagga #JeSuisCharlie blev ett sätt att ta avstånd från terror­attacken på satirtidningen Charlie Hebdo.

På Twitters karta kan man se hur miljoner människor i Nordamerika och Europa tog ställning, men även i Australien, ­Israel och Japan. Städer som Buenos Aires och Rio de Janeiro lyser klart medan stora delar av Afrika, Mellanöstern och Asien är mörka, där twittrade ingen till stöd för de mördade i Paris.

Kartan över var det twittrades #JeSuisCharlie är rena ”vem är vem” i det som statsvetaren Samuel P Huntington kallade clash of civilisations, civilisationernas kamp.

Det är visuellt oerhört slagkraftigt, kristendom mot i­slam, väst mot orienten, civilisation mot barbari.

Men någonting skaver.

Jag har sett bilden förut.

I min radikala (nåja) ungdom var jag med i SSU. Där hade vi bilder med precis samma länder utmärkta, precis samma gränslinjer. Men då var rubriken ”nord-sydkonflikten”.

Dessa bilder handlade om fattigdom, om skuldkris, kolonialism och krig. Vi lärde oss att råvaror utvanns i syd, förädlades i nord och sedan såldes tillbaka till högre pris. Vi lärde oss hur väst understödde diktaturer för att få tillgång till r­åvaror och hur länder föll sönder i inbördeskrig ­orsakade av ­konflikter kring naturresurser, makt och mat.

För några år sedan, när det var inne att bry sig om miljön, återkom samma bilder. Då var rubriken ”Jorden på natten” och liknande. De lysande prickarna i Nordamerika, Europa, Australien, Israel, Japan och så vidare, de visade helt enkelt var det fanns elektricitet.

Tre bilder från tre tider som föreställer ungefär samma gränsdragningar, men med helt olika innebörd.

Det är fortfarande ”vi mot dom”, nord mot syd, öst mot väst men numera är den moraliska skuldbördan omkastad.

Det är faktiskt lite tänkvärt.

Genom att tolka och beskriva världen skapar vi den.

Och vi verkar bara klara en tolkning i taget.

Om någon skulle ha klivit in i SSU-lokalen på 1990-talet och sagt: ”Men det där handlar inte om resurser, olja och makt – det handlar ju om kristendom mot islam” skulle ingen ha förstått innebörden i de orden.

Lustigt nog är det samma sak i dag. Det räcker med påpekandet att det faktiskt var USA:s i­nvasion som skapade utrymme för de militanta islamiströrelserna i Irak för att vara ute ur diskussionen.

Va, är du för terrorism?

För media ger det mer klick att skriva om jihad än klassklyftor och globala orättvisor.

Men att som i Mellanöstern ha stora grupper av sysslolösa unga män – som dräller runt u­tan pengar, utan politiska rätt­igheter och utan framtidshopp – är en social krutdurk oavsett vilken ideologisk etikett du ­sätter.

Utveckling, säkerhet och fred hängde ihop då vi pratade om världen i termer av nord-syd och de hänger ihop i dag.

Fast det får man väl inte säga i det här landet längre.

Följ ämnen i artikeln