Ulf Kristersson har nu hamnat i tigerns mage
Kommer M dra slutsatser av vad som händer med Trump?
I de senaste opinionsmätningarna har Jimmie Åkesson gått om honom i nästan allt. Åkesson har högre förtroende, SD är större än M, KD och L tillsammans och ingen kan säga att statsministern på något sätt ”äger” debatten.
Ulf Kristersson har haft fyra stora kriser att hantera sedan han blev regeringschef.
Kostnadskrisen har drivit upp matpriser, boräntor, elpriser och ”priset vid pump” och fått regeringen att se handlingsförlamad ut.
Gängvåldet fortsätter med sprängningar och skjutningar. September blev den värsta månaden någonsin och våldet kryper allt längre ner i åldrarna.
Terrorhotet mot Sverige har drivits upp av bland annat de SD-hyllade koranbränningarna utan att statsministern har satt ner foten mot sitt stödparti.
Och Natomedlemskapet står och stampar medan regeringen kryper, eller kanske snarare krälar, inför Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan. När det förra veckan var dags för Natotoppmöte igen föreslog Jimmie Åkesson att man ska riva moskéer.
Allt detta är självfallet inte Ulf Kristerssons fel. Men han har lyckats hantera dessa fyra kriser på ett sätt som fått väljarna att tappa förtroendet för honom och hans regering.
Att Jimmie Åkesson så uppenbart är baksätesförare till regeringen förbättrar inte saken. Det är därifrån de politiska förslagen och inte minst energin kommer.
”Vad stort sker, det sker tyst”, skaldade Erik Gustaf Geijer.
Det är mer ett nationalistiskt och auktoritärt systemskifte vi ser än ett borgerligt. Makten har redan bytt händer.
”Sverige är på väg att bli en auktoritär stat”, varnar nu ledande jurister om summan av alla förändringar. Av traditionell borgerlig politik syns inte mycket.
USA:s tidigare president John F Kennedy varnade i sitt installationstal 1961 för hur förrädiskt det är att samarbeta med icke-demokratiska krafter.
”De som dumt nog sökte makten genom att rida på tigerns rygg slutade i dess mage.”
Ser man till opinionen som helhet hovrar Socialdemokraterna kring 37 procent medan Sverigedemokraterna håller sig vid 22. Moderaterna ligger runt 17. Inget annat tidigare Alliansparti skulle komma in i riksdagen.
Det är inte direkt någon överraskning.
Europas historia är full av exempel på hur naiva högermän samverkat högerut för att sedan upptäcka att de tappat kontrollen, och makten.
Ett modernt exempel ser vi just nu i USA där Donald Trump tagit över Republikanerna. Kommer Moderaterna att lära sig av detta eller vill de gå samma väg som Donald Trumps motståndare – försvinna eller bli hans avbild?
Skillnaderna mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna är nu så stora och permanenta att vi inte längre kan parata om ett kommande skifte. Ulf Kristersson är i tigerns mage.
Det rimligaste sättet att tolka svensk politik just nu är att se Tidöpartierna som ett block där SD är det ledande partiet.
Den ledande roll Moderaterna sedan 1980-talet har haft inom svensk borgerlighet är över.