För Putin handlar sport alltid om propaganda
Öppna inte dörren för ryska idrottare
När världens tennisstjärnor i början av juli samlas på gräset i Wimbledon kommer ryska och belarusiska spelare att vara välkomna. Neutrala, kommer det att stå i programmet, och spelare som offentligt stödjer anfallskriget får inte starta.
Arrangörerna vill markera att inte ens under parasollen vid centercourten är man alldeles omedvetna om att blodbadet fortsätter i Ukraina.
Lorderna i London är inte ensamma. Det som upptar världens idrottspampar just nu tycks till stor del vara hur man ska kunna släppa in ryska och belarusiska utövare. I OS i Paris nästa år ska ryssar få vara med. Däremot blir det inga ryska flaggor.
Ingen diskriminering
Till och med FN:s experter har uttalat sig mot det man beskriver som ”diskriminering” av idrottare på grund av nationalitet. Och det är ju så argumenten i allmänhet låter. Varför ska enskilda utövare straffas på grund av en regim de inte kan påverka?
En repris av debatten efter alla avslöjande av systematisk rysk dopning. Varför ska oskyldiga idrottsutövare straffas?
Att resultatet av att öppna dörren för ryska idrottsmän kommer att bli en normalisering av det som händer i Ukraina tycks spela mindre roll. En normalisering av våldtäkterna, robotanfallen mot civila och stölderna av barn. En axelryckning åt mördandet i Bachmut eller den olagliga annekteringen av ett grannlands territorium.
Naivt? Ja det är klart.
En gnagande misstanke
Samtidigt gnager en misstanke. Är det de ryska oligarkernas sällskap, och deras pengar, världens mer eller mindre korrumperade idrottspampar saknar. Totalitära stater är trots allt med och finansierar idrottscirkusen.
Hela idén om idrott och idrottsutövare som står ovanför politiken är stoppdum. Inte minst när vi talar om auktoritära stater som Ryssland. I gammal sovjetisk tradition blir framgångar på tävlingsbanor en hyllning av staten.
Det vet putinregimens megafoner.
En av de flitigaste är det ryska skidförbundets ledare, den tidigare storstjärnan Jelena Välbe. Häromdagen deklarerade hon att ryska idrottare inte ska vara dörrmattor. De som ändå accepterar att tävla under neutral flagg borde ses som förrädare. Ett skrämmande ordval när det kommer från kretsarna kring Kreml.
Tennismiljonärerna i Wimbledon kanske inte bryr sig. Men det borde den internationella idrottsrörelsen göra. Inget har förändrats det senaste året. Det finns ingen anledning att öppna några dörrar för ryska idrottsmän.