Anna Kinberg Batra sörjer inte avhopp
Mitt i den politiska röran måste beskedet att Moderaternas partisekreterare Kent Persson lämnar sin post vara ett av de mest väntade. Att han skulle bli kvar efter det stora ledarskiftet i partiet trodde nog ingen på allvar. I går förklarade Persson att han tänker sig en framtid utanför politiken, kanske som organisationsutvecklare.
Låt oss hoppas att ingen organisation är så illa ute att de nappar på den kroken.
Persson har nämligen inte varit någon succé som partisekreterare.
Den brittiska komikern Bill Bailey har beskrivit Labourledaren Ed Miliband som "en plastpåse som fastnat i ett träd - ingen vet hur han hamnade där och ingen bryr sig om att klättra upp och plocka ner honom".
Den beskrivningen har på pricken passat in på Kent Persson.
Det går att säga att uppgiften varit otacksam. Persson tog över uppdraget 2012, i en tid när Fredrik Reinfeldt och Anders Borg på allvar etablerat sig som svensk politiks självklara centrum och något större än sitt parti. Därifrån kunde det bara gå neråt, och neråt har det gått.
Det är förstås inte bara Kent Perssons fel, men när massor av moderata politiska hantlangare förlorat jobbet får partisekreteraren bära en stor del av skulden.
Och visst har han en del av ansvaret för dagens moderata problem.
I Reinfeldts nya Moderater precis som i andra partier spelar partisekreteraren en viktig roll, om än något förändrad roll. Om de gamla moderaterna kunde förlita sig på borgerliga värderingar, myndiga samtal vid groggbordet och Svenska Dagbladet vill dagens parti vara en riktig kampanjorganisation. Minns Schlingmanns klädkod, inga pärlhalsband vid väljarkontakter.
Kent Persson har varit ledare för den ovanligt toppstyrda moderata partiorganisationen, och det har ärligt talat inte gått speciellt bra. Anna Kinberg Batra lär inte sörja gårdagens besked.