Tillåt inte att Iran bygger atombomb
Ett Iran med kärnvapen vore en säkerhetspolitisk mardröm
WIEN I skuggan av USA:s val och maktskiftet i Kinas kommunistparti finns tecken på att de sanktioner som införts mot Iran faktiskt börjar fungera. Men utgången är långt ifrån säker och det är viktigt att trycket mot Iran upprätthålls.
Enligt Internationella atomenergiorganet, IAEA, som övervakar frågor kring kärnsäkerhet, finns en lång rad bevis för att Iran försöker skaffa sig kärnvapen. Iran kallar bevisen förfalskade men i november 2011 gick IAEA så långt att man publicerade sina misstankar. Eftersom Iran inte samarbetar fullt ut med inspektörerna finns mycket som talar för att misstankarna stämmer.
Vissa saker är särskilt problematiska, som att Iran tidigare ljugit om frågor kopplade till sitt kärnenergiprogram och att man är inblandade i nätverk som smugglar icke registrerad kärnteknologi. Det finns även rapporter om att Iran idag utvecklar processer inom kärnteknologi som saknar känd civil användning. Om rapporterna är korrekta finns ingen annan slutsats än att kärnenergiprogrammet har ett militärt syfte. Likaså är Irans utveckling av missilteknologi och särskilt den så kallade Shahab 3-missilen som kan nå södra Europa en källa till oro.
Iran är en skurkstat som förtrycker sin egen befolkning och samtidigt hotar sina grannländer. Man stödjer aktivt regeringen i Syrien i inbördeskriget och exporterar terrorism genom organisationer som Hizbollah i Libanon och Hamas på Gazaremsan. Ett kärnvapenutrustat Iran, dessutom med förmåga att direkt hota Europa, vore en säkerhetspolitisk mardröm.
Från Israels och USA:s sida har retoriken varit mycket hård och Israel har gjort klart att man är beredda att ingripa militärt mot Iran. Den strategin vore dock mycket farlig och skulle kunna utlösa ett regionalt storkrig. Istället har Israel, i varje fall tror alla att det är dem, inriktat sig på att mörda iranska kärnfysiker och förstöra materiel inne i Iran. Det har ytterligare höjt konfliktnivån. På senare tid har dock retoriken tonats ner.
Faktum är att det inte finns någon militär lösning, även ett omfattande angrepp skulle förmodligen bara skjuta upp ett iranskt kärnvapen några år. En stor del av de iranska kärnanläggningarna är under mark och Iran är ett mycket stort land.
Vad som däremot verkar fungera är de mycket omfattande sanktioner som finns mot Iran. Retoriken mjukas upp och det framstår som att det finns en viss öppning för förhandlingar. Även inrikespolitiskt har läget förändrats. Sanktionerna påverkar även civilbefolkningen med protester mot regeringen som följd.
På IAEA i Wien noterar man de positiva förändringarna men säger samtidigt att Iran fortfarande inte samarbetar på ett godtagbart sätt. Det är därför viktigt att världen fortsätter på den inslagna vägen.