Löfvens samhällsbygge behöver mera pengar

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Ifall tonen i årets första riksdagsdebatt mellan partiledarna säger något om framtiden går vi dystra tider till mötes. Skuggor av terrorism, rysk militär och sociala konflikter hängde tunga över riksdagskammaren i går morse.

Det handlade mer om hot än om möjligheter, och kanske speglar det samhällsandan just nu. Det märks att partiledarna har svårt att orientera sig i ett politiskt landskap där de stora samhällsprojekten tycks vara ersatta av populism och enkla recept.

Ändå fanns den svenska politikens grundläggande konflikt där, den som handlar om orättvisor och bristande jämlikhet.

Samhällsbygge

Stefan Löfven pratade om ett samhällsbygge som ska komma alla till del, som låter hela landet leva och hela befolkningen leva väl. Då handlar det om att genomföra riktiga politiska reformer för jämlikhet.

Och resurserna borde finnas. Förra året gjorde staten ett överskott på drygt 83 miljarder kronor, ett resultat av att allt fler jobbar och att svensk ekonomi faktiskt växer.

Ändå hade det förstås kunnat finnas ännu mera pengar till reformer, som vänsterledaren Jonas Sjöstedt påpekade. Landets miljardärer har aldrig haft det bättre, men i Sverige beskattas fortfarande varken stora förmögenheter, arv eller lyxiga fritidsbåtar.

Alla måste bidra

Fördelningspolitik handlar också om att de som kan måste bidra. Oviljan att tala om att höja skatter är ett av regeringens riktigt stora problem.

Moderatledaren Anna Kinberg Batra ville - vid sidan av rikspolischefens huvud på ett fat - ha ett slut på “daltandet” med de som tar sig rätten att inte arbeta utan i stället leva på bidrag.

I klartext handlar det om att regeringen försiktigt har höjt a-kassan, försöker avveckla fas 3 och har tagit bort en del av rundgången i sjukförsäkringen.

Skapade problem

Någon gång kunde till och med Fredrik Reinfeldt erkänna att nedskärningarna i trygghetssystemen skapade problem. Det var till exempel ett viktigt tema i regeringsförklaringen 2010.

Nu har moderatledaren återgått till att prata om sjukförsäkring, a-kassa och andra trygghetssystem som ett sätt att ta från de som arbetar och ger till dem som inte gör det. Och om sjuka, arbetslösa och föräldralediga som något slags latmaskar.

Svensk politik kanske befinner sig på tröskeln till något nytt, men oppositionsledaren låter i alla fall precis som moderater brukade låta förr. Samtidigt pratar den socialdemokratiska statsministern om samhällsbygge, som socialdemokratiska statsministrar brukar göra.

Till sist är det kanske ändå så konflikten i svensk politik måste beskrivas.