Svarta veckor för finansministern

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

De förslag som kastats i papperskorgen ligger mitt i den politiska huvudfåran.

13 Februari 2008. De senaste veckorna har varit en smula dystra på finansdepartementet. Saker och ting går inte riktigt Anders E Borgs väg.

För två veckor sedan tvingades regeringen skjuta upp förslaget om att göra a-kassan obligatorisk. Utredarens lösning motsvarade inte finansministerns krav.

I förra veckan förklarade Fredrik Reinfeldt att det inte blir någon sänkt arbetsgivaravgift för tjänsteföretagen. EU-kommissionens krav ansågs skapa för stora problem.

Kritiserade idéer

Och i måndags kom så beskedet att också det tredje av regeringens mest utskällda förslag läggs på hyllan. Det blir inget speciellt tak på 75 procent av lönen för ersättningen till långtidssjuka. Privata försäkringar och försäkringar tecknade genom facket ska även i fortsättningen kunna ge ett visst skydd vid långvarig sjukdom.

En vecka efter att socialförsäkringsminister Husmark Pehrsson talat om taket som ”absolut nödvändigt” hade det hamnat i papperskorgen.

Regeringens reträtter kan beskrivas som lyhördhet. I alla tre fallen handlar det om politiska idéer som kritiserats sönder och samman i den offentliga debatten.

Politiskt slarv

De senaste veckornas lappkast kan också skrivas på kontot för politiskt slarv. Samtliga förslag har arbetats fram snabbt. Effekterna tycks ha tagit statsråden på sängen.

Framför allt är det dock regeringens tolkning av ”jobbpolitik” som nu stöter på problem. De tre förslag som kastats i papperskorgen ligger nämligen mitt i den politiska huvudfåran.

A-kassan skulle användas som ett redskap för att disciplinera lönekraven. Det är därför, inte av sociala skäl, som obligatoriet uppfattats som viktigt.

Skattesubventionen till tjänstesektorn skulle ha bidragit till en strukturomvandling. Mer privat service, och mindre offentlig sektor. Det är därför Anders E Borg drivit frågan, inte för att det nödvändigtvis skulle vara den effektivaste vägen till fler jobb.

Och när det gäller taket för ersättning till de långtidssjukskrivna är det den logiska konsekvensen av en politik där sjukdom och arbetsoförmåga behandlas med indragen ersättning och reducerade trygghetsförmåner.

Det handlar, i sammanfattning, om kärnan i de nya moderaternas program. Och som huvudriktning ligger politiken fast.

Rädd om kärnväljarna

Höjningarna av avgifterna till a-kassan är genomförda, subventionerna till hushållsnära tjänster införda och urholkningen av sjukförsäkringen på väg att beslutas.

Vad vi sett är i själva verket att de recept moderaterna ordinerat sjukskrivna, arbetslösa och lågavlönade nu delvis också kommit att skrivas ut till grupper närmare de egna väljarna.

Reinfeldt vill sannolikt vara rädd om de kärnväljare som återstår, i alla fall för dagen.

IP