Kvinnors lust måste gömmas i romantik
Varför ringer han inte? Det verkar vara den tyngsta existentiella fråga en kvinna kan ställa sig. I svaret vilar hennes värde som människa och det är med andra ord inte konstigt att hon blir desperat, i alla fall om man får tro filmen ”Dumpa honom” samt den självhjälpsbok på vilken den bygger.
Män är obegripliga! Ibland hör de inte av sig trots att dejten var jättetrevlig! Ibland säger de att de inte tror på äktenskapet men förlovar sig två år senare med en annan kvinna! Manligheten består av ett gäng känslomässiga brottslingar som ständigt kommer undan. Efter sig lämnar de ett spår av förvirrade kvinnor som analyserar manligt beteende sönder och samman: Vad var det som gick fel?
”He’s just not that into you” är filmens svar. Han är helt enkelt inte intresserad. Punkt slut. Det betyder varken mer eller mindre. Sluta romantisera och överanalysera.
Samtidigt är de oändliga timmar som filmens kvinnor spenderar på att älta telefonsamtal (eller frånvaro av telefonsamtal), sms (eller frånvaro av sms) egentligen viktigare för dem än männen. Att analysera dejterna är mer spännande än själva dejterna.
Gigi (Ginnifer Goodwin) lyckas vrida så mycket nervkittlande väntan ur en enda träff med den torre fastighetsmäklaren Connor att man häpnar. Kvinnans känsloliv framställs som en livsfarlig plats dit hon inte bör bege sig ensam. Gigi kan blåsa upp dramatik kring varenda man som ger henne uppmärksamhet och det är lätt att förstå att killarna lägger benen på ryggen. Ingen vill väl känna sig som utbytbar rekvisita i någon annans tvångsmässiga romantiska fantasier.
Filmen berör trots allt en högst verklig tendens i relationen mellan könen. Den feministiska psykologen Carol Cassell menar i boken ”Swept away: why women fear their own sexuality” att kvinnor lär sig att inte ta ansvar för sin sexualitet och i stället upplever att de måste legitimera lust genom att gömma den i romantik.
Om en kvinna har sex med en man och sen inte är fullständigt besatt av när, hur och om han ringer – vad är hon då för en kvinna egentligen? Då har hon ju sex med en man bara för att han ger henne njutning, och vad tycker vi om sådant? Egentligen? Kvinnans behov av att koka drama på ingenting är enligt Cassel en strategi för att vara sexuell i ett samhälle som i bästa fall är ambivalent och i sämsta fall direkt fientligt till hennes sexualitet.
Filmen har visserligen inte någon mer radikal poäng än att den låter Scarlett Johansson deklarera att trots att pojkvännen köpt henne ett hus med utfällbar strykbräda, så önskar hon sig något mer i livet. Men huvudbudskapet har trots allt sina poänger.
Tänk om självhjälpsboken med samma namn funnits tillgänglig på Tolstojs tid. Inte hade Anna Karenina behövt kasta sig framför tåget:
He’s just not that into you!