Stoppa Gaddafis massmord – nu
12 MARS 2011. Libyen
Muammar Gaddafi lät i går sitt stridsflyg gå till angrepp mot flera platser i östra Libyen. Hans styrkor ska ha trängt in i oljestaden Ras Lanuf och drivit ut rebellerna. Rapporterna är många och delvis motstridiga. Fullt inbördeskrig råder. Civilbefolkningen råkar allt mer illa ut.
Gaddafi tänker inte ge upp. Hellre mördar han sin egen befolkning än avgår. Verkar det som.
Världen vaknade sent. Men i går uppgav USA:s utrikesminister Hillary Clinton att Nato den 15 mars kommer att presentera en plan för en flygförbudszon över Libyen.
Ett välkommet besked.
”Skyldig att skydda”
Men Natos stöd är inte tillräckligt. Ansvaret att sätta stopp för dödandet i Libyen vilar på hela det internationella samfundet.
Sedan 2005 har FN ställt sig bakom principen om en ”skyldighet att skydda” människor från folkmord, omfattande brott mot mänskliga rättigheter och massmord. Under svenskt ordförandeskap ställde sig FN:s generalförsamling bakom denna princip. Det innebär i praktiken ny tolkning av begreppet suveränitet.
Med suveräniteten följer skyldighet för en stat att skydda sin befolkning. Om den inte klarar det övergår ansvaret till det internationella samfundet. Libyen lever inte upp till detta. Långt ifrån.
Därför måste världen gripa in. Det är allas vår skyldighet.
Ytterst ansvariga är FN:s säkerhetsråd. De verkar just nu vara låsta av veto från Ryssland och Kina. Men i säkerhetsrådets resolution från 22 februari uppmanas Libyen att leva upp till just skyldigheten att skydda. Referensen till FN:s beslut från 2005 går inte att missförstå.
Om FN:s säkerhetsråd inte klarar att ta sitt ansvar måste stöd i stället sökas hos de regionala organisationer som finns, främst Afrikanska unionen och Arabförbundet.
De har legitimiteten men saknar resurserna. Nato har resurser men saknar legitimitet att ingripa. Därför måste de tillsammans leva upp till skyldigheten att skydda den libyska civilbefolkningen från den libyska staten.
Flygförbudet – en risk
I första hand bör detta ske på diplomatisk väg, genom påtryckningar och olika former av sanktioner. Men militära medel kan inte uteslutas. Inte som situationen ser ut för den libyska civilbefolkningen.
Samtidigt är det viktigt att inte vara naiv. En flygförbudszon över Libyen innebär en stor risk. Huvudstaden Tripoli har ett väl utbyggt luftförsvar. Det är ingen enkel militär operation. USA har hitills heller inte varit särskilt positiva. Europa saknar tillräckliga egna resurser.
Men klockan tickar. Det internationella samfundet bör inte vänta längre.