Matchen om din lön har börjat nu
I veckan försökte Stefan Ingves och de andra direktörerna på Riksbanken förklara varför det är så viktigt att vi vet vad som händer med pengarnas värde. Det handlar inte minst om lönebildning som kommer att vara brännhet det närmaste året.
De stora avtalen på svensk arbetsmarknad går nämligen ut i mars nästa år. Därför sitter parterna – fack och arbetsgivare – nu och räknar på vilka krav på löneökningar som är rimliga att ställa.
Utvecklingen har stannat av
I grunden är det enkelt. Löneutrymmet bestäms av produktivitetsutvecklingen och av inflationen. Dessutom ska avtalen vara ”i takt med våra konkurrentländer”.
Det betyder Tyskland.
I verkligheten är det lite mer komplicerat. Produktiviteten – alltså värdet på det var och en av oss åstadkommer varje timme – stiger inte längre så fort. I en rapport som Svenskt Näringsliv nyligen presenterade skriver man till och med att produktivitetsutvecklingen stagnerat sedan 2006.
Kanske är det inte så konstigt. Just det året fick vi ju en regering som valt att subventionera arbetskraftsintensiva näringar som hemstädning och snabbmatskedjor.
Den slutsatsen drar dock inte Svenskt Näringsliv.
Minusräntan kan påverka
Och inflationen som riksbankscheferna talar om. På sätt och vis är det förstås också enkelt. Politikerna har lagt fast ett mål, och lägre än så har i alla fall inte facken kunnat räkna. Särskilt inte när Riksbanken borde kunna göra mer för att nå målet.
Det är kanske svårare i dag när vi har negativ ränta, men bankchefernas budskap till förhandlarna på båda sidor om bordet är ändå tydligt. Fortsätt att räkna med två procents inflation.
Dessutom har vi ju det där med våra konkurrentländer. I veckan slöt IG Metall ett normerande avtal som ska ge 3,4 procents lönelyft på ett år. Plus en bonus.
De svenska facken saknar verkligen inte argument när avtalsrörelsen nu närmar sig.